Single & Shopaholic..

Min finne kom härom dagen så oavsett jag vill det eller inte så får han mig på fall.  Jag har nog längtat efter den där O ändå.

Det är svårt med känslor. Jag är känslomässigt labil många tusen gånger om dagen känns det som. Inte balans nån stans. Det är svårt att skapa balans med någon när man inte är i balans själv. Men nu är han iallafall på rätt sida ekvatorn så nu är det lättare att komma på vad det är man ska komma på.

Ibland undrar jag om kärleken är lika känslomässig som jag är?
Eller är den rent ut sagt praktisk?
Det är hur som haver en jädra skillnad och det har påverkat mig i mina dissar och hissar av män. För om jag är på en öde ö med en person- Skulle mitt val då bli annorlunda än om jag lever som jag gör idag med allt praktiskt som har betydelse som bostad, inredning, intressen, familjeliv, uppfostran, ekonomi...
Är partner-valen vi gör praktiska eller känslomässiga?
Går det ens att välja mellan dessa? Och i så fall- Vad väger tyngst?

Kanske kan vi aldrig komma ifrån det praktiska. Kanske hade personen jag var känslomässigt engagerad i, ändå blivit ett praktiskt problem. Kanske hade han en dag kommit hem till vår hydda på den där öde ön och sagt att vi skulle inreda med ett färgglatt plastgolv från ett gammalt vrak...