Break Ups
Jag har alltid varit den som proffsigt analyserat min omgivnings relationer och i en del fall även agerat medlare. Jag har kunnat kategorisera in bra och dåliga break ups och inte nog med att jag trott mig ha full koll på vad som är vad, jag har också varit på det klara med hur man ska bete sig och exakt vad som är okej och inte okej när det kommer till just break ups.
Fram tills för några månader sedan. Då blev jag själv singel och mina teorier skulle omvandlas till parktiska handliongar. PÅ MIG SJÄLV. Detta visade sig vara lite svårare än vad jag trott. Men det tog ett tag innan jag fattade varför. Jag har brytit förhållanden flera gånger tidigare men då har allt varit mycket smidigare. Nu vet jag varför. Då har JAG vart 100% säker på att JAG tog rätt beslut som bröt och jag har fortsatt att umgås med den andra parten för att det varit kul och trivsamt. JAG har inte insett eller fattat att den andra parten, som inte alls upplevt det lika lyckat att göra slut, kanske tyckt det vart jobbigt att hålla kontakten när känslorna fortfarande fanns kvar. JAG har inte lyssnat. JAG har hållit i tyglarna och gasat på i MIN takt. EGO jävel.
Grejen med mitt omtalade senaste förhållande (som numera inte är ett kärleksförhållande utan ett "best-buddies-with-no-comittments-but-a-lot-of-jealousy-and-fucked-up-feelings"-förhållande) är att jag inte är 100% säker på att VI fattade rätt beslut som bröt. Det gör allt så otroligt mycket mer komplicerat och detta är nytt för mig. För helt plötsligt spelar det ju ingen roll OM jag nu skulle vara 49% säker på att vi gjorde rätt som bröt och 51% säker på att vi gjorde fel som bröt och egentligen borde fortsatt. För det är ju en till som måste tycka så.
Jag kan inte vara utan honom för han är min bästa kompis men vad gör man när den där 1%:aren skuttar fram och tillvbaks i takt med mina hjärtslag? För hans del verkar den ju ha slagit rot i att vi gjorde rätt. Varför kan det inte vara mer simpelt.
Två kategorier: Good Break ups VS Bad Break ups.
Good Break ups är när man är bästa vänner och man kan fika med sitt ex och dennes nya partner (alla ni därute, man är inte endast kompisar förrän man klarar detta utan att hälla laxering i den nyas glas eller gnissla sönder tänderna under fikan i ett tappert försök att inte vräka ur sig galla)
Bad Break ups är när man är så arg på sitt ex att man inte ens överväger att ta kontakt vid nåt annat tillfälle än hämnd. Och man njuter vid tanken på att exet träffar en ny så att man slipper vara förknippad till honom som hans senaste erövring.
Just nu lever jag i mellanlandet. I mellanlandet pratar man ofta i telefon och man kan säga saker som jag saknar dej eller tom jag älskar dej och man kan kramas och träffas och ändå inte vara ett par. Men i mellanlandet finns det ett virrvarr av känslor som till slut spränger sönder skallen och svartsjukan fyller varje utekväll för han är ju liksom min,min,min men ändå är han allas,allas,allas...
Fram tills för några månader sedan. Då blev jag själv singel och mina teorier skulle omvandlas till parktiska handliongar. PÅ MIG SJÄLV. Detta visade sig vara lite svårare än vad jag trott. Men det tog ett tag innan jag fattade varför. Jag har brytit förhållanden flera gånger tidigare men då har allt varit mycket smidigare. Nu vet jag varför. Då har JAG vart 100% säker på att JAG tog rätt beslut som bröt och jag har fortsatt att umgås med den andra parten för att det varit kul och trivsamt. JAG har inte insett eller fattat att den andra parten, som inte alls upplevt det lika lyckat att göra slut, kanske tyckt det vart jobbigt att hålla kontakten när känslorna fortfarande fanns kvar. JAG har inte lyssnat. JAG har hållit i tyglarna och gasat på i MIN takt. EGO jävel.
Grejen med mitt omtalade senaste förhållande (som numera inte är ett kärleksförhållande utan ett "best-buddies-with-no-comittments-but-a-lot-of-jealousy-and-fucked-up-feelings"-förhållande) är att jag inte är 100% säker på att VI fattade rätt beslut som bröt. Det gör allt så otroligt mycket mer komplicerat och detta är nytt för mig. För helt plötsligt spelar det ju ingen roll OM jag nu skulle vara 49% säker på att vi gjorde rätt som bröt och 51% säker på att vi gjorde fel som bröt och egentligen borde fortsatt. För det är ju en till som måste tycka så.
Jag kan inte vara utan honom för han är min bästa kompis men vad gör man när den där 1%:aren skuttar fram och tillvbaks i takt med mina hjärtslag? För hans del verkar den ju ha slagit rot i att vi gjorde rätt. Varför kan det inte vara mer simpelt.
Två kategorier: Good Break ups VS Bad Break ups.
Good Break ups är när man är bästa vänner och man kan fika med sitt ex och dennes nya partner (alla ni därute, man är inte endast kompisar förrän man klarar detta utan att hälla laxering i den nyas glas eller gnissla sönder tänderna under fikan i ett tappert försök att inte vräka ur sig galla)
Bad Break ups är när man är så arg på sitt ex att man inte ens överväger att ta kontakt vid nåt annat tillfälle än hämnd. Och man njuter vid tanken på att exet träffar en ny så att man slipper vara förknippad till honom som hans senaste erövring.
Just nu lever jag i mellanlandet. I mellanlandet pratar man ofta i telefon och man kan säga saker som jag saknar dej eller tom jag älskar dej och man kan kramas och träffas och ändå inte vara ett par. Men i mellanlandet finns det ett virrvarr av känslor som till slut spränger sönder skallen och svartsjukan fyller varje utekväll för han är ju liksom min,min,min men ändå är han allas,allas,allas...
Lillebror
Idag är det ingen vanlig dag för det är lillebrors födelsedag hurra,hurra,hurra...lalala
Idag fyller lillebror 18 år och är i teorin en vuxen man. Praktiken börjar hinna i fatt men ligger alltid en bit efter. På 18 år har han hunnit med en del betydelsefulla saker.
Tex så har han, så länge jag kan minnas, promt hävdat att en socka av varje färg är ett måste. Han är alltså den som tog täten i det nya modet för herrar. För ni har väl inte missat det senaste?
Nu ska jag hjälpa mamms med prins-tårtan! Jag är grym på marsipan rosor:)
Ciao!
Idag fyller lillebror 18 år och är i teorin en vuxen man. Praktiken börjar hinna i fatt men ligger alltid en bit efter. På 18 år har han hunnit med en del betydelsefulla saker.
Tex så har han, så länge jag kan minnas, promt hävdat att en socka av varje färg är ett måste. Han är alltså den som tog täten i det nya modet för herrar. För ni har väl inte missat det senaste?
Nu ska jag hjälpa mamms med prins-tårtan! Jag är grym på marsipan rosor:)
Ciao!
Time to work
Efter 30 timmar i lodrät ställning lyckades jag komma i säng och sussa en stund. Sen när jag vaknade var jag dussin-talet tröttare än när jag la mig och då var det dags att gå tillbaks till öronpropparnas och stålhätteskornas land.
Det är bra med kaffe på arbetsplatsen. För det första piggnar man till, och för det andra kan man övergöda sina kollegor med kaffe. vilket gör att dem måste ta paus för att springa på toa. Då hinner jag blicka i Cosmo, om än bara för några minuter..Härom kvällen kom pappa och väckte mig med en inplastad cosmo. Det var så man blev rörd.
Det enda som är kul med att jobba är att man får lön. Tyvärr så är jag en sådan som gärna handlar på "personlig kredit". Detta innebär att så fort jag får reda på att jag får några jobb timmar så är jag i högsta hugg på stan, redo med mitt kreditkort . Så var det nu med. När jag fick reda på att jag skulle jobba denna veckan så var jag i Malmö och hälsade på storsös. När hon jobbade så var jag på stan. Självklart hade jag tagit ett personligt lån av mig själv för att kunna shoppa, med tanken: jag tjänar ju ändå in det i veckan. Detta är i och för sig sant, jag kommer tjäna in pengarna. Men det är så fruktansvärt tråkigt att nu jobba och behöva tänka: Pengarna jag tjänat har jag redan bränt.
Men ack så fint mina nyinköpta fynd gjorde sig i min garderob. Kärlek till er.
Det är bra med kaffe på arbetsplatsen. För det första piggnar man till, och för det andra kan man övergöda sina kollegor med kaffe. vilket gör att dem måste ta paus för att springa på toa. Då hinner jag blicka i Cosmo, om än bara för några minuter..Härom kvällen kom pappa och väckte mig med en inplastad cosmo. Det var så man blev rörd.
Det enda som är kul med att jobba är att man får lön. Tyvärr så är jag en sådan som gärna handlar på "personlig kredit". Detta innebär att så fort jag får reda på att jag får några jobb timmar så är jag i högsta hugg på stan, redo med mitt kreditkort . Så var det nu med. När jag fick reda på att jag skulle jobba denna veckan så var jag i Malmö och hälsade på storsös. När hon jobbade så var jag på stan. Självklart hade jag tagit ett personligt lån av mig själv för att kunna shoppa, med tanken: jag tjänar ju ändå in det i veckan. Detta är i och för sig sant, jag kommer tjäna in pengarna. Men det är så fruktansvärt tråkigt att nu jobba och behöva tänka: Pengarna jag tjänat har jag redan bränt.
Men ack så fint mina nyinköpta fynd gjorde sig i min garderob. Kärlek till er.
Tidsuppfattning Zero
Nu har jag vart vaken sen klockan 7.30 den 15 april 2008. Dvs 27 timmar. Jag har jobbat natt på ett otäckt ställe där ingen har vare sig högklackat eller läppglans. Huu..!
För er som är trogna läsare kan jag berätta att det är samma jobb som jag var på tre dagar i februari. Jag vet att jag mer eller mindre lovade mig själv att aldrig någonsin mer gå dit men sen blev jag liksom tvungen att på nåt sätt finansiera mina haleluja moments på Gina Tricot osv, så jag tackade ja till tre natt-pass denna veckan. Att jobba natt är inte lika hu-igt som att jobba kväll. Jag är så övetrött och hög på kaffe att jag inte riktigt fattar vad jag gör. Och alla är snälla mot mig och hänger på är jag föreslår en 22:a rast på en timme...
Nu ska jag göra en god fruktsallad med bla hallon:) mumms! sen ska jag kika runt på starlounge.com och läsa lite smarrigt skvaller. skönt att va hemma!
Lördagsfunderingar
Detta inlägget skrev jag på lördags eftermiddag. Sen kom jag på att jag satt och skrev om problem som inte ens skulle bli aktuella om jag inte stängde av datorn och hoppade in i duschen. Nu har lördagsnatten kommit och gått och jag vet svaret på alla frågor..
Ja, då var det dags för utgång igen och det innebär en viss beslutsångest över....allt?
1. Vad ska jag dricka?
Ska jag dricka under hela kvällen eller ska jag halsa 5 minuter innan det är dags att dra? dvs, cider eller tequila...?Ska jag blanda med läsk och riskera att spilla över hela mig när jag skakar ut kolsyran eller ska jag köra på festis?
Eller ska jag helt enkelt dricka kolsyrad läsk som en normal människa och sen få magknip och rapa upp varje mening under kvällen...?
2. Hur mycket ska jag dricka?
Ska jag dricka mig stuplös och ha as kul åt mig själv men sen på söndagen vakna med fetto huvud och en mängd fruktansvärt, osammanhängande sms till helt fel personer i utkorgen på mobilen och ett ekande saldo på kontot. Känner jag mig rätt så har jag glömt plånboken på efterfesten (Fbg's pizzeria) och måste gå och hämta den för att sedan inse att jag glömt mitt leg...nånstans...
3. Vad ska jag ha på mig?
Detta är det avgörande valet som sedan påverkar om jag har kul eller inte. Jag hatar när man väljer fel. Tex när man väljer en billig variant av strumpbyxa och det visar sig att den höll tills man står i kön till puben men där och då, troligen när man precis betalat inträde, går en maska upp och man måste åka hem.
Att välja kläder är klurigt. Man måste tänka på mycket när man står och blickar in i garderoben. Efter ett tag är man inne i garderoben eller garderoben är runt en på golvet, i sängen, hängandes i lampan, på toan, i soffan, i köket..ja ni fattar poängen. Det är svårt att välja. Man vill ju inte förmedla fel tankar till världen.
Gud, i det stora hela, spelar inget av detta någon roll. Bara man är med sina festfina flickor och har dem som tar emot en när man ramlar.
Ja, då var det dags för utgång igen och det innebär en viss beslutsångest över....allt?
1. Vad ska jag dricka?
Ska jag dricka under hela kvällen eller ska jag halsa 5 minuter innan det är dags att dra? dvs, cider eller tequila...?Ska jag blanda med läsk och riskera att spilla över hela mig när jag skakar ut kolsyran eller ska jag köra på festis?
Eller ska jag helt enkelt dricka kolsyrad läsk som en normal människa och sen få magknip och rapa upp varje mening under kvällen...?
2. Hur mycket ska jag dricka?
Ska jag dricka mig stuplös och ha as kul åt mig själv men sen på söndagen vakna med fetto huvud och en mängd fruktansvärt, osammanhängande sms till helt fel personer i utkorgen på mobilen och ett ekande saldo på kontot. Känner jag mig rätt så har jag glömt plånboken på efterfesten (Fbg's pizzeria) och måste gå och hämta den för att sedan inse att jag glömt mitt leg...nånstans...
3. Vad ska jag ha på mig?
Detta är det avgörande valet som sedan påverkar om jag har kul eller inte. Jag hatar när man väljer fel. Tex när man väljer en billig variant av strumpbyxa och det visar sig att den höll tills man står i kön till puben men där och då, troligen när man precis betalat inträde, går en maska upp och man måste åka hem.
Att välja kläder är klurigt. Man måste tänka på mycket när man står och blickar in i garderoben. Efter ett tag är man inne i garderoben eller garderoben är runt en på golvet, i sängen, hängandes i lampan, på toan, i soffan, i köket..ja ni fattar poängen. Det är svårt att välja. Man vill ju inte förmedla fel tankar till världen.
Gud, i det stora hela, spelar inget av detta någon roll. Bara man är med sina festfina flickor och har dem som tar emot en när man ramlar.
