kärlek.
Idag är jag i ett annat stadie. Jag tycker ju med om kärlek. Varför vara bitter? Kärlek är det jag känner för dej. och dej. och dej. och dej. och massa fler! Jag är polyamorös, och jag älskar det! Och det är fint att man uppmuntrar till en dag fylld med kärlek. Vem säger att kärlek bara är något för par? Ingen, så varför vara ledsen över vad man inte har? Jag har mitt singelliv och fler än jag kan räkna att ösa kärlek över! Jag blev påmind om romantiken igår när jag vid tidningshyllan såg porrtidningar märkta med "Halva priset". Är romantiken här för att stanna? Jag tror!
Jag har kommit till insikt om vad detta egentligen är för en dag.
Det är singlarnas!!
Idag kära vänner, slipper vi alla par ute på puben! Dem kan ha sitt gos o mys hemma. Och ni behöver inte oroa er för att stöta på någons pojkvän för är dem trotts allt ute så kommer dem att hålla sig till sina respektive. Jag uppmanar därför alla underbara singlar att svira om och korka upp vinet. Det ska jag göra. Mina älskade flickor firar denna dagen på ett hotell här i stan och jag ska dit och fira med dem! Ut med er nu! Ni skulle bara våga deppa med chips och mysbrallor! Mig hittar ni på dansgolvet!
kärlek från maja!!
Kastsystem.
Jag brukar få höra att jag är kräsen och ofta letar upp felen på mina killar och hittar jag inga fel så hittar jag på fel. Jag har nog inte blivit mindre kräsen egentligen. Jag har nog bara blivit mer tillfreds med att alla faktiskt inte passar mig och att det är ok. Men kanske är jag inte kräsen. Kanske har jag bara hela tiden vetat mitt eget kast i dejtinglivet...
sign up?
De flesta jag känner är livrädda för att signa upp sig på match.com och liknande. Och det är faktiskt inte så konstigt med tanke på att en del människor kan lägga en hel förfest på att fnissa åt skojjiga profilbilder på dejtingsajter. När det först kom tyckte jag tex att det var det mest oromantiska som fanns. Jag har ännu svårt att föreställa mig min profil på den typen av sajt. Det känns så pressat. Marknadsför dig själv med max 100 ord liksom..jaha. Jag hade troligen inte kommit längre än till just den där lilla textrutan innan jag hade dragit därifrån illa kvickt. Det är inte min typ av ställe. Idag på lunchen satt vi och pratade lite om just nätdejting och jag blev ännu mer klar i min ståndpunkt. Jag har kommit fram till att jag inte tror på att söka. Jag vill hitta honom av mig själv, av slumpen och inte genom att kryssa i "brunett", "inga barn, men gärna i framtiden" och "1.80 lång" och sedan trycka på sök. Och händer det något över huvud taget på dem där sajterna elle finns det en sån där poke ruta som på facebook så att folk underhåller sig med det i ett halvår innan man lägger ner sin poke flört för att man träffat någon som faktiskt kunde säga hej på närköpet? Jag vill inte dissa dejtingsajter,jag tror bara inte att den typen av dejting är något för mig.
Dejting
Att leva singelliv innebär sannerligen inte balans nånstans.
En av mina flickor har fått skela för att kunna hålla koll på männen i hennes tillvaro och jag börjar förstå hur hon känner. Men var går gränsen mellan dubbeldejtande och allmänt social? Hur många nummer i mobilen märkta "dejt" är ok och hur många bör kallas överflöd?
Jag föredrar absolut och definitivt kvalité framför kvantitet men hur får man fram kvalité om man inte testar råvarorna? (Det där skulle kunna vara en av dem mer slampiga meningarna som kombinerats ihop men det jag vill få fram är inte att man ska prova allt och alla. Det ska tydligt poängteras. Jag vill bara att man ska höja blicken).
För ett tag sen så trodde jag att kärlek var något man hittade på puben en lördagskväll. Jag trodde så blint på att där och då var enda stället att bli kär så jag slutade höja blicken på tisdagen. Och onsdagen. Och torsdagen. För att sedan stirra mig blind på lördagen. Men nu vet jag att han är någon som kan hittas på en buss. Eller på ett personalmöte. Eller i snowboard backen. Eller på en dubbeldejt där man kollar tvärs över bordet istället för rakt fram...;)
En jag känner har slutat raka benen inför utekvällar och istället för spetsat väljer hon bomullstrosor à Bridget Jones lördagen till ära. Bara för att hon aldrig tycks träffa någon när hon lägger manken till. Jag förstår vad hon menar men istället för att lägga ytterligare energi på den där förbaskade veckodagen (för det tar tid att behöva vänta ut hårväxt på ben och boka tvättid 3 gånger samma vecka för att få till den där söndertvättade looken på sina mamma panties) så skulle jag föreslå att hon gjorde sig fin varje dag. Hela veckan. Och för att poängtera att jag själv lever som jag lär kan jag meddela att jag inhandlade en mängd spetsiga underkläder igår. I rent research syfte såklart.
Jag upplever att folk är rädda för att dejta. Personligen har jag ändrat uppfattning om det ordet. En dejt behöver faktiskt inte vara att fönstersshoppa förlovningsring. Det behöver inte vara seriöst över huvudtaget. En första dejt kan vara ett telefonsamtal en tisdagskväll där dejten i fråga bekräftar att han fick rätt nummer sist man sågs.
Slutkläm: Mer dejting åt folket!
