Single & Shopaholic..

Igår var jag och karin på stan. Inne i en affär hittade jag ett litet mirakel. Det var ett sånt där plagg som det lyser om och man börjar svettas och budgetera i hundra kilometer i timmen i skallen för att man bara måste, måste ha den. Jag har vart inne på att man bara kan ha ETT love at first sight möte i livet men för att precisera mig lite mer så gäller det män, inte klänningar. Detta var love at first sight. Jag slets mellan min längtan att få smycka min garderob med detta mirakel och mtt minne av det äckliga saldot längst ner på det senaste kontoutdraget. I provrummet blev det för mycket. Jag kan inte hålla på såhär. Så jag sansade mig, trängde tillbaka tåren och hängde tillbaka klänningen. Sen fick vi fort skynda därifrån.
In i nästa affär....
Men där gjorde jag så som jag ibland gör när jag är förbjuden att dra kortet. Jag liksom stänger av och släpper inte ut några känslor för dem orgasm framkallande varelserna som så nystrukna och underbara hänger på långa rader i affärerna. Så jag hittade ingenting.
Det gjorde karin. Och när hon sen dissade sitt kap och skulle hänga tillbaka den så va det liskom som om en robott i mig sa: Jag tar den då!
Det va liksom inte mitt fel. Och bara så ni vet så va den mer än hälften så billig som miraklet i tidigare affär. Och det va inte jag som hittade den så jag gjorde inget med mening.
Jag blev nöjd iallafall och dessumtom fick man en fin kartongpåse med sidenhandtag!

Sen gick vi och fikade och grämde oss över vårt singelliv. Till alla er som väger mellan att bli singlar och att fortsätta med ett förhållande så kan jag tala om att man inte alls går plus som singel! Så om det är det som avgör så råder jag er att hålla ihop ett tag till. Jag har inte vart singel på bra länge och jag har aldrig gått så mycket back som jag gör nu! Bara att pröjsa fikan svider till! Så därför blev det bara en kopp kaffe igår. Karin däremot valde bort koffeinkicken mot sockerkicken och på mindre än 5 minuter hade hon klämt i sig en mazarin och en negerboll..tack för att man fick smaka tjejen...!! För en normal männsika hade detta inte bara vart en sockerkick utan ett stillande av ett sockersug. Men karin är inte en normal människa uatn sugarholic så för henne innebar denna fika bara ett triggande efter mer socker. Därför bombaderades min inkorg på mobilen senare på kvällen med desperata "gemiggodisinnanjagdör" sms från samma tjej.

Ikväll blir det antingen mamma-dotter-mys här hemma eller tjejmys hos marie:)

Sometimes I'd buy Vogue instead of dinner. I just felt it fed me more
-Carrie Bradshaw, Sex and the City

Man kan inte både ha kakan och äta den. Den meningen har jag typ hört en miljon gånger i mitt liv. Främst vid tillfällen då jag velat shoppa men inte själv velat lägga ut pengar.

Ibland används frasen när man pratar om förhållande och dejting. Där är den mycket mer vettig och befogad än i ovanstående exempel. Man kan inte både ha kakan och äta den. Fattar inte folk det??? Är man i ett förhållande kan man inte leva ett singelliv. Det funkar inte, och jag är så trött på att gång på gång se varianter på hur detta sker. Jag blir arg. Singlarna blir till offer och används som slit och släng. Vi (har fortf inte vant mig vid att kallas singel..) behandlas så som jag behandlade mina gosedjur när jag var liten. Den som bäst matchade min pyjamas fick sova i min säng.
Men nu är det inte gosedjur vi snackar om utan människor, och folk blir sårade.
Till alla singlar där ute vill jag bara säga: Ta för er!!
För singlarna är dem oskyldiga i detta köttmarknads- samhälle. Att flörta är underbart på många sätt och man har rätt att flörta så mycket man bara vill. Det enda som sätter gränserna för flörtande är mottagaren. Och om mottagaren har POJKVÄN borde man säga "Nej tack, jag ska inte ha nåt" när flörtandet knackar dörr. Men detta är tydligen svårt.

Och att komma med ursäkter om hur man inte trodde att det var nåt flörtande utan ren vänlighet funkar inte. Inte om man ställs mot väggen av sin partner som upptäcker ett sms där det står: "Du är as sexig"  från ett okänt nummer. Det är bara lamt. Och vad händer med singeln som verkligen trodde att där fanns nåt, ett intresse, ett hopp? Vi (varför tar det emot så att inkludera mig i singel skaran..?!) har lungor och vi klarar inte av att ligga bortglömd i en plastpåse som gosedjuren. Men tänker personen som vi trodde skulle bli vår nånsin mer på oss? Nej, så fort den lilla svackan med dess partner är över så pratar dem troligen om förlovning och allt är som vanligt igen.
Men vi singlar är sen länge kvävda och bortglömda i garderoben.

Nu ska jag strax hem till Marie för att få en dos av kärlek.
Ikväll är det schlagerfinalen som gäller och även om jag egentligen inte är något schlager offer så tänker jag låta mig förföras av Perellis bröst och BWO sångarens blottade bringa. Om inte annat så diggar jag Luuk stenhårt och precis som hela sverige så charmas även jag av Björn Gustafssons blonda lockar. Så det kan nog bli en lyckad final.
Inget kommer dock bli som 2004(?) när Lena PH hade sex med mikrofonen. För mig är Lena PH störst inom Schlager. Och snyggast.

Förresten.
Idag hade jag en obehaglig upplevelse på ICA. Jag och lillsös skulle köpa lite lösgodis och när vi stod där och valde mellan allt gott så såg jag en kvinna som stoppade hela sin näve i lösgodiset och plockade i påsen. Ingen skopa eller nåt. med HANDEN. Jag höll koll på om hon gjorde så på alla godisar eller om det bara var pappersgodisarna. För det är okej att ta pappersgodisar med handen. Det gör jag med ibland. Men nej, hon tog choklad, lakritspatroner och allt med handen!!! När hon närmade sig mina favvisar kunde jag inte vara tyst längre så jag sa lite försynt: "Ursäkta, du skulle inte kunna ta med skopan. Det är lite ohygieniskt..."
Kvinnan (En 50-plussare i glasögon från samma årtionde): "Gör det själv!"
Jag blev rätt paff, där jag stod med karamellkungens rosa plastskopa i handen: "Jag gör det!"
Nej, arg blev jag förresten.
Kvinnan stängde sin påsen och gick mot kassan. Sen vände hon sig om och ropade: "Jag kanske inte förstår bättre, jag kanske är dum i huvet"

Jisses, här är det nån som precis bivit singel..

Igår träffades vi hemma hos "My Love of This Era", aka Karin för att spela poker. Efter skrik, svett och blodigt allvar kammade jag hem vinsten. Först tänkte jag ta det hela med en nypa salt men alla ni som känner mig och någon gång spelat ett spel med mig vet att det krävs en tvångströja för det. När priset sen visade sig vara en prenumeration på GLAMOUR hade det krävts ett femtal tvångströjor för att hindra att tävlingsmänniskan i mig slapp ut.
Sa jag att jag vann?

Efter pokern och det senaste hollywoodskvallret (Beckhams gifter om sig, Brittany Murphy överdoserar silikon i överläppen och Hugh Hefner är i desperat behov av oblottade boobs) var det dags att återgå till vår egen lilla värld och ta upp vad det motsatta könet utsatt, eller inte utsatt oss för under veckan som gått.

CENSUR.
Jag blottar mycket i min blogg men mina raringars kärlekstrubbel kommer att stanna i den inre kretsen.
CENSUR.

Däremot kan jag dela med mig av mina egna funderingar.
I Majas huvud just nu:
Vad är en KK? Går det ens att översätta? Definitionen av en KK hade troligen varit olika beroende på om Samantha eller Charlotte svarat. Är ett KK förhållande någonsin så simpelt och problemfritt som det är menat att vara? Eller beror det helt på vem som frågar och vem som blir tillfrågad? Kan ett förhållande någonsin vara utan känslor eller är känslorna bara anorlunda?
Och är killar verkligen så lätt tolkade som Jack Burger hävdar? Isåfall, vad betyder egentligen frasen "Följ med mig hem ikväll Sötnos" följt av frasen "Tjena mannen" morgonen efter?

Och en annan sak som jag grubblat på. Jag har alltid haft otur i spel (alltså inte såna spel som är baserade på fusk eller skicklighet,dem klarar jag galant, utan spel som triss och bingo). Men, jag har haft tur i kärlek. Borde jag då skriva istället haft tur i kärlek? För någon månad sen vann jag en mindre summa pengar (bli inte upphetsade nu, vi snackar under 20-lappen) på en lott. När jag vann valde jag då bort min tur i kärlek? Man säger otur i spel, tur i kärlek men vände jag då på det hela och fick tur i spel, otur i kärlek? Kan vi inte få båda?

När jag och Karin var ute och promenerade i veckan listade vi kraven för "Jag tager dig i nöd och lust" material. Nu räcker det inte med att mannen i fråga är snygg, sexig, charmig, rik och snäll. Han måste dessutom ha gener nog att ge mig en söt bebis, inte ha en familj som är djupt troende på någon religion eller störd på något vis, samt vilja ha mig fastän jag sitter och skriver om detta in this very moment och ha stake nog att inte lägga benen på ryggen för att jag blickar längre fram än bäst före datumet på hans mjölk i kylen när det kommer till vårt förhållande.
Har en känsla av att det skulle vara ett rätt tufft jobb att vara matchmaker till mig.

Har jag sovit som törnrosa eller är det såhär det är att vara singel?