sims
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag är kräsen och jag är glad för det. Ute i vida världen finns det ett överflöd av människor som skulle kunna vara en partner. men hade jag sett mellan fingrarna hade jag inte vart lycklig. Då hade jag nöjt mig med för lite.
Härom dagen återförendes jag med en kär högstadie flört. the sims. jag måste bara säga att jisses vilket spel! Jag kan bilda en familj med mej själv och Henke Larsson. Jag kan välja vad min partner ska ha på sig. Vid alla tilfällen. Från sängen till i bassängen. Jag kan välja hans skäggstubb på milimetern och hur många andelar humor han ska ha i förhållande till framgång. Och detta är innan spelet ens har börjat! När henke larsson väl är skapad kan jag med hjälp av ett klick få honom att kyssa mej eller bjuda ut mej eller massera mej. Jag bestämmer inredningen i hela huset och självklart kan man även fuska sig till miljoner så att man har råd med allt vad design heter!
Jag är lyrisk.
stackars singel
Igår ringde jag försäkringsbolaget för att ställa mig på Josses hemförsäkring. Samtalet lät ungeför såhär:
Jag: -Hej jag har flyttat ihop med en kompis och skulle vilja ställa mig på hennes hemförsäkring
Försäkringskassan: - Du måste skaffa en egen hemförsäkring för man kan inte dela med kompisar och syskon.
Jag: - Men vi har gemensamma möbler...
Försäkringskassan: - Tyvärr. Men jag kan hjälpa dig att täckna en egen för det är det du behöver göra.
Jag: -Hmm..jag återkommer
I morse fick jag snilleblixt nr 1 för denna dag.
Ringde försäkringskassan igen.
Jag: -Hej jag har blivit sambo och skulle vilja ställa mig på samma hemförsäkring.
Försäkringskassan: Okej, vad heter han?
Jag: -Det är en hon. Josephine.
Försäkringskassan: Okej...eh.va kul! blabla.....men då skriver jag upp dig på samma här så får du ett papper hem om det inom några dagar.
Det är så förnedrande, tycker ni inte? Måste man ha en sexuell relation för att få samma hemförsäkring? Som om inte samhället är tillräckligt par anpassat som det är! Just det, för att ta ett exempel- Man kan inte boka ett singelsäte på tåget så om man inte reser i par så riskerar man att få en finnig,bakis 18 åring brevid sig och när man sitter där och trycker sig mot rutan för att finnarna på den bakfulla 18 åringen hotar att explodera rakt på en så tänker man: Om jag bara haft en partner som bokat den platsen....
Ännu värre är det om man är föräldrar!! Då snackar vi R E S P E K T. Kid's är som en enkelbiljett i vardagen. Allt är tillåtet med en unge brevid sig. Folk väjer som galningar på spårvagen och man får gratis bananer på ica. Allt med ungen som täckmantel. Dessutom kan man stampa och väsnas hur mycket som helst i hyreshuset. Jag kan ju inte gärna be dem stoppa sömnmedel i vällingen för att jag ska få sova längre än till sju när bobby car bilarna går varma på parkettgolvet ovanför min säng. Två singeltjejer däremot, får dörrknackning av grannarna för att dem "går för hårt"...Asså herre, hon som bodde här innan vägde dubbelt så mycket för hon var gravid. Hur kan vi gå tyngre än henne??? Men det var väl troligen det i hennes mage som gjorde det okej. Har man en unge i magen får man stampa men vi andra som har vanliga kanelbullar vi måste gå på tå.
Limit (fortsätting)
Minns ni den listan jag gjorde på saker som fått mig att vända på klacken?
- Att han inte plattat sitt hår på rätt sätt.
- Att han inte förstått min humor (ibland bokstavligt talat inte förstått, för han har inte ens vetat vad humor betytt utan har seriöst trott att det betytt humör. En språkbariär är vad jag vill komma till).
- Att han inte bjudit mig på den där drinken utan (herregud) tittat bort när den GEMENSAMMA notan kommit. Den sved som fan.
- Att han haft flickvän (läs: "Att äta eller inte äta?- Det är frågan", publicerad i mars 08)
- Att han vart 5 år yngre (men fräsch som fan)
- Att han inte kunnat dansa. En gång dejtade jag hunken av hunkar men han kunde inte röra sig till musik. Han såg liksom ut som en Michael Jackson-wannabe med gipsade leder. Det var ett problem för varje gång vi va ute ihop så fick jag fixa barnvakt medan jag skulle dansa. Han fattade aldrig vinken och när jag en utekväll för tolvfte gången frågade om han ville gå till baren en stund medan jag dansade sa han bara: nej DET ÄR LUGNT jag kan dansa lite med dig. Du, det va fan inte lugnt.
Tänkte jag skulle fylla på min lista lite grann eftersom jag sannerligen har material till det
- Att han inte skrattat till en film som var uppenbart kul. Tänk er situationen där det är total tystnad från hans sida och humorn är så rolig så att det bubblar inom dig. Till slut släpper du efter och låter skrattet flöda men han r ö r i n t e e n m i n.
- Att han gör konstiga läten efter varje mening och kram och rörelse och kyss och skratt.
- Att han bjuder hem dig på middag och sen serverar panpizza. Va fan?
- Att han snokar upp och håller koll på vad du gör via facebook. Om han nu är nyfiken så kan han väl dölja det och springa på dig lite random isället för att erkänna att han hängt på din profil i 12 timmar.
- Att han snattar på er dejt. Ingen kommentar förutom FY FAN VA PINSMAT.
- Att han har med sig en tolk, utan att förvana (lite sött men gud vad jobbigt i längden...)
Märk väl att detta inte är punkter som skulle rubba KÄRLEK. Nu pratar vi dejter.
kan man beställa en dejt som inte är defekt?
Nu ligger jag i soffan och väntar jag på att min tvätt ska bli klar.
Jag satt och glodde in i tvättmaskinen en stund innan för det var så varmt där och jag orkade inte gå upp. Fascineras lite av det där effektiva som händer i därinne. Man stoppar in något smutsigt och sen kommer det ut helt fläckfritt. Skulle vilja stoppa in mer än tvätt i en sån maskin.
Kan inte allt i mitt liv bara bli rent och skinande blankt och användbart och ha den rätta passformen på 35 min??
För en lång lång tid älskade jag att få hem Hennes & Mauriz vår- och höst katalog. Då fixade jag fikis och slängde mig på sängen för att bara ängna mig åt den. Jag skrev alltid mitt namn på allt jag ville beställa och jag gjorde inköpslistor med sidnummer och artikellnummer och sen vek jag alla övre hörn på dem sidorna i katalogen där pärlorna fanns. Allt för att underlätta när önskelistan skulle överlämnas! Efter damkläderna kommer ju herrkläderna och då, istället för att slå igen katalogen, så fortsatte jag alltid att bläddra och en stund senare dregla över modellerna. Numer är mina galma H&M kataloger (ja jag sparar dem) fyllda med Maja-klotter även på herrsidorna, för dem ville jag beställa. Tänk om man kunde det brukade jag tänka. Tänk om man bara kunde få hem en katalog och sen bläddra och kryssa i hejvilt och en vecka senare ha en kö av fläckfria dejter varje kväll.Tänk om. Tänk om.
spara
Ok. Faktum kvarstår: Jag kan inte komma över mitt linne. Det går inte.
Så, vad gör jag? Jag har inte råd med 600 i dagsläget.
Hur man sparar ihop till 600kr:
- Duscha kallt i en månad
- Fråga om du får gömma dig bakom stora människor på spårvagnen så du slipper pröjsa månadskortet
- Säg upp Elle prenumerationen (nej, det finns gränser!!)
- Få 200 spänn på Free port för dina gamla skor (jag har många gamla skor....)
- Sjunga i nordstan och få pengar för att sluta
- Baka fluffigt bröd och leva på knäckebrödsresultatet- INTE ringa en spåtant för att få reda på saker om mitt kärleksliv och därmed spara hundralappar på minuttaxan.
- Starta en insamling på Facebook (josse är den enda som ställt upp och erbjudit mej en krona so far. skärpning!!!)
Mer tips är hjärtligt välkomna!!!
begär
Vad gör man om man inte har pengar men ändå måste betala för sina förälskelser?
Nu menar jag inte att jag gått och kärat ner mej i en mans-hora och måste hitta ett sätt att få ihop till hans timlön. Jag pratar riktig kärlek. Kärleken till det som hör hemma i en garderob.
Idag hittade jag det jag inte får hitta enligt mitt senaste kontoutdrag. Sen dess har jag tänkt på det i typ 7 timmar och 24 minuter. Jag har inte råd. Jag har inte råd. Jag har inte råd. Ungefär så har det låtit i 3 timmar och 42 minuter. Resterande 3 timmar och 42 minuter som jag tänkt på det har det låtit ungefäör såhär köp köp köp köp köp köp köp köp köp köp köp köp köp köp köp köp köp köööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööp.
Jag vill vara klok och förnuftig och lyssna på karin som säger att jag ska va stark och att jag inte har råd men jag känner liksom att det får finnas gräner för sunt förnuft. ska man behöva gå och må dåligt, är det så? är det så????
Att konsumera eller inte konsumera. Det är frågan.
flörteri
Vad är det klockrena flört-tecknet? Även om det inte lite avdammat och omodernt är det väl ändå ögonbrynshöjningen i rapp takt. I eftermiddags satt jag på bussen och några säten bort sitter en kille i 25 års åldern. Han tittar på mig och gör den där ögonbrynshöjningen och ler. Jag blir nästan paff. Dem ända jag tycker gör så fortfarande är fyllon som glömts kvar på samma bänk sen -75 och konstiga väskförsäljare och strandmassörer i fjärran länder. Men denna killen ser rätt normal ut när jag scannar outfiten och innehållet i matkassen. Inga ölburkar. Inga massageoljor.
Jag tittar inte på han men han fortsätter att hålla på med sina flörtis-moves mot mig. Han ler med. Jag är inte intresserad så ler inte tillbaks men sen ser jag hur han börjar flirta med fönsterrutan på samma sätt. Och sen med matkassen. Och sen med tanten med rullator.
Killen har ticks. Flört ticks! Stackars sate. Och stackars flcikvän om hon finns. Tänk er att bli misstänkt för flörteri dagarna i ända. Vissa personer blir banne mej skonade från mitt raseri. Han kan inte ha det lätt på krogen. Han flörtar så mycket så han troligen får kramp. Nästa gång någon flörtar med er- Dubbelkolla så att personen inte gör det 100 ggr i minuten för då e det kanske inte menat till er.
status
Det där smutsiga spelet och den där förbjudna frukten. Att folk aldrig tycks bli mätta!
Lördagsesempel:En styck pojke. En styck flicka. Tycke uppstår av pojken. Flickan måste hem. Pojken tjatar på flickans kompisar om
flickans nummer. Pojken skickar sms. Flickan har gått o lagt sig men svarar på intresse. Pojken blir angelägen om att ses. Pojken blir mer angelägen. Pojken blir tjatig. Pojken pratar bara om denna flicka. Pojken lyckas inte locka hem flickan. Pojen tjatar ännu mer, men istället på flickans kompisar eftersom han inser att dem lättare kan locka flickan att komma. Pojken pratar oavbrutet om flickan. Flickan kommer inte. Pojken fortsätter att tjata så flcikans kompisar får sår i öronen. Flickans kompisar ignorerar tjatet. Pojken traskar hem till sin flickvän och sambo.
Finn ett fel.
Man måste kanske påminnas om vad man är varje morgon. Upptagen eller Ledig liksom. Dem vi dejtar borde göra det med. Eller dem vi trodde vi dejtade. Eller dem vi är gifta med. Eller dem vi köpt villa o volvo med. Eller dem vi nyss flyttat ihop med. Kruxet är att dem kanske inte tänker likadant som vi. (Även om ett äktenskapsbevis eller sambokontrakt eller dylikt borde vara vägvisare nog för vad man står). Dejtinglivet är ett virrvarr, jag vet. Det är inte lätt att veta om man e ledig eller upptagen eller både och men man får gå på känslan (och utgå från känslan som fanns i nyktert tillstånd och börja inte slira på gränsen bara för att ni ser skönheten själv flirta galet frestande i baren).
Det är inte bara vi som funderar o grubblar över vår status på facebook. I taxin hem i lördagsnatten fick jag en utläggning av var O står. Han är inte singel för han är inte ute på markanden. Det var en ny variant av luddigheten själv!
Jag vet inte vad han menade. Men anledningen till att det sket sig med oss var väl bla för att han inte hade tid så han kanske inte hinner va ute på marknaden? Jag antar att jag är ute på marknaden och jag tänker inte nöja mig i första taget.
robinson krus-a?
Härom kvällen kunde man vid solnedgången se en flicka i kilklackar som uppe på berget vid majvallen kasade nerför bergskanten.
Hon skulle träffa en pojke och smart som hon var tänkte hon gena nerför berget istället för att gå den normala trafikerade vägen som normala flickor gör.
Hon tänkte att det skulle vara smidigare men när den lilla stentrappan tog slut och berget blev brant blev hon tveksam till sin idé. Eftersom denna flickan är väldigt envis fortsatte hon nerför utan trappan. det blev brant och gräset övergick till klippkanter. till slut kom hon till ett stup på för många metrar. då fick hon vända på nosen igen för att traska tillbaks. Men det var brant uppåt med och flickan kunde inte begripa hur hon kommit ner för den branten. Flickan började sjunga lite o försöka liva upp stämningen för nu var hon inte glad. Hon tog upp mobilen och började texta ett sms till pojken som hon skulle träffa.
Hej jag kommer senare, jag sitter på..
Flickan raderade bokstäverna för det kändes inte som att hon fick till det med sin ursäkt, hur skulle hon förklara att hon satt på berget i stan och inte kunde komma upp eller ner? Hon hade fin utsikt iallafall. Ända bort till stigberget såg hon.
Nu började hon bli lite stressad för vem kunde hjälpa henne? En lyftkran? Men täcker försäkringen den? Och vad genant...Nej hon fick ordna upp detta på något sätt. Då fick hon syn på en kraftigare trädgren som växte vid en stenklippa. Hade flcikan vart tecknad hade hon fått en sån där glödlampa ovanför sitt huvud men det var hon inte så den syntes inte. Flickan kastade ner sin lilla handväska i förväg och sedan tog hon sats och svingade sig i trädgrenen (läs:lian) släppte i exakt rätt ögonblick, och landade på en grästuva. Hon landade visserligen på mage så hennes uringning fick besök av barr men hon var vid gott mod. Eller sådär gott mod. Från grästuvan var det inte lika brant att ta sig ner så nu kunde hon kasa på rumpan neråt och efter några krampaktiga minutrar var hon nere på den stora vägen.
Dem som nu såg flickan skulle nog tro att hon vart i slagsmål. Strumpbyxorna hade fått maskor, grenar och hade garnerat halsduken och hon fick dra bort en jordfläck från ansiktet.
För att inte lämna ut någon berättar jag inte vad flickan hette.
bootycall
Hur vet man om det är ett bootycall eller om det är ett verkligt intresse och en känsla av något mer?
Jag har trott mig kunna urskilja det för jag har fått såna där klockrena vibbar. Personen i fråga är en sån skönhet så jag har liksom bara tackat nej och styrt in det hela på diverse picknickar, söndagsfrukostar på stan, bakkvällar, biobesök, promenader...ja allt för att ge denna skönhet en chans att höja sina stjärnor i min anteckningsbok. Men det har väl gått sådär. Fram tills nu har jag har bara suckat och tyckt att det hela är en smula patetiskt men igår kväll när det återigen ramlade in en mysförfrågan runt 22 tiden blev det bara för mycket. Tll saken hör att det vart ljudlöst hela veckan. Egentligen alla veckor. Utom helgerna. Man skulle kunna kalla det ett mönster och jag vet var trådarna sitter. Jag förväntade mig detta sms och hade troligen blivit mer förvånad om det inte kommit. Eftersom jag tackat nejnejnej till dessa mysstunder omkring 6 gånger dem senaste veckorna,(5 veckor rent exakt för ena veckan kom det två stycken) så trodde jag att jag gett klara vibbar om att jag inte var intresserad av denna typ av möten. Men igår fick jag alltså klart för mig att jag inte vart tydlig nog för runt samma tid som dem andra gångerna ramlade det 7e in i inkorgen (eftersom jag gillar listor bockar jag av dem, mest på skoj men ändå bra att ha).
Jag är en person som uppskattar vardagen mer än helgen när det kommer till dejting. Att få ett godmorgon sms en onsdagsmorgon får mig att le så mycket mer. Eller en spontan pomenad på eftermiddagen istället för en fyllestapplande hemväg en söndagsmorgon. Tror inte jag är ensam.
Inget är så avtändande som det denna ovan omtalade kille gör. Jag sätter taggarna utåt och han sumpar sin chans till en normal dejt om han inte skärper sig.
Detta har varit en vågskål för mig under några veckor. Hans utseende är ett utseende som alla i min omgivning vet får mig på fall. Jag vet det också och därför väger utseende delen tyngre än vanlig i detta fallet. (plussidan för förpackningen alltså) Men hans personlighet har klara brister. Humorn får mig inte att gråta av skratt och det är det jag värdesätter högt (minussidan). Sen är det några till personlighetsgrejer som jag noterat på samma papper som jag räknar sms:en på och där kan jag med se tydliga minustecken. Och då har vi bara vart på 2 dejter.
Jag har vetat hela tiden att denna kille har kvarstått pga sitt utseende men jag har sett mellan fingrarna. Först tänkte jag att jag skulle kunna göra en personlig make over men nu tror jag inte att jag skulle orka med ett sånt projekt. Jag kan ju inte tvinga någon att skratta till Mia och Klara. Eller det kan jag ju men om det skulle vara en långsikitig humor förbättring hade jag fått ta det i små etapper o jag hinner inte för jag måste jobba och plugga och på övrig tid vill jag hinna köpa skor och sånt.
Kankse är det jag som är naiv. Jag kanske borde segmentera (tentade nyss av marknadsföringen så vill gärna tillämpa mina nya ord) min marknad bättre.
Vissa killar är partnermaterial och vissa killar är nog bara ögongodis.
tittut!
Sist jag skrev var det alla <3 dag.
Jag blev berusad men inte av kärleken. Morgonen efter hittade jag ett kvitto i min kuvertväska. Ett svagt minne om att jag bett bartendern om en penna uppenbarade sig och mycket riktigt var kvittot sönderklottrat. Detta har hänt förr det här att jag skriver när jag är
Utan rödvins glasögon var det svårt att förstå ordens sammansättning men jag lyckades ändå tyda följande.
Kommer en man nånsin kunna ge mej allt? en enda?! varför heter det excet? dem borde ha e gästlista och om man inte dejtat nån av dem som står på listan så får man inte komma in. kunde vart kul. vilket drama det kunde bli! passar jag i gladiatorsandaler? eller kommer jag se ut som obelix? var är J och C? nu glor den där rödtotten igen och varför sitter alla två och två? herregud jag kan inte sitta ensam. nu kommer rödto(cider eller annan dryck suddade ut resten. tack o lov?)
Jag traskade hemåt ensam i natten men jag kände mej ändå omringad av kärlek.
Det plingade till på min mobil innan jag somnade i min för stora säng.
Du är vacker.
Jag har allt för jag har underbara vänner. (som vet att jag troligen behövde höra just dem orden, just den kvällen, just vid den tiden).
kärlek.
Idag är jag i ett annat stadie. Jag tycker ju med om kärlek. Varför vara bitter? Kärlek är det jag känner för dej. och dej. och dej. och dej. och massa fler! Jag är polyamorös, och jag älskar det! Och det är fint att man uppmuntrar till en dag fylld med kärlek. Vem säger att kärlek bara är något för par? Ingen, så varför vara ledsen över vad man inte har? Jag har mitt singelliv och fler än jag kan räkna att ösa kärlek över! Jag blev påmind om romantiken igår när jag vid tidningshyllan såg porrtidningar märkta med "Halva priset". Är romantiken här för att stanna? Jag tror!
Jag har kommit till insikt om vad detta egentligen är för en dag.
Det är singlarnas!!
Idag kära vänner, slipper vi alla par ute på puben! Dem kan ha sitt gos o mys hemma. Och ni behöver inte oroa er för att stöta på någons pojkvän för är dem trotts allt ute så kommer dem att hålla sig till sina respektive. Jag uppmanar därför alla underbara singlar att svira om och korka upp vinet. Det ska jag göra. Mina älskade flickor firar denna dagen på ett hotell här i stan och jag ska dit och fira med dem! Ut med er nu! Ni skulle bara våga deppa med chips och mysbrallor! Mig hittar ni på dansgolvet!
kärlek från maja!!
Kastsystem.
Jag brukar få höra att jag är kräsen och ofta letar upp felen på mina killar och hittar jag inga fel så hittar jag på fel. Jag har nog inte blivit mindre kräsen egentligen. Jag har nog bara blivit mer tillfreds med att alla faktiskt inte passar mig och att det är ok. Men kanske är jag inte kräsen. Kanske har jag bara hela tiden vetat mitt eget kast i dejtinglivet...
sign up?
De flesta jag känner är livrädda för att signa upp sig på match.com och liknande. Och det är faktiskt inte så konstigt med tanke på att en del människor kan lägga en hel förfest på att fnissa åt skojjiga profilbilder på dejtingsajter. När det först kom tyckte jag tex att det var det mest oromantiska som fanns. Jag har ännu svårt att föreställa mig min profil på den typen av sajt. Det känns så pressat. Marknadsför dig själv med max 100 ord liksom..jaha. Jag hade troligen inte kommit längre än till just den där lilla textrutan innan jag hade dragit därifrån illa kvickt. Det är inte min typ av ställe. Idag på lunchen satt vi och pratade lite om just nätdejting och jag blev ännu mer klar i min ståndpunkt. Jag har kommit fram till att jag inte tror på att söka. Jag vill hitta honom av mig själv, av slumpen och inte genom att kryssa i "brunett", "inga barn, men gärna i framtiden" och "1.80 lång" och sedan trycka på sök. Och händer det något över huvud taget på dem där sajterna elle finns det en sån där poke ruta som på facebook så att folk underhåller sig med det i ett halvår innan man lägger ner sin poke flört för att man träffat någon som faktiskt kunde säga hej på närköpet? Jag vill inte dissa dejtingsajter,jag tror bara inte att den typen av dejting är något för mig.
Dejting
Att leva singelliv innebär sannerligen inte balans nånstans.
En av mina flickor har fått skela för att kunna hålla koll på männen i hennes tillvaro och jag börjar förstå hur hon känner. Men var går gränsen mellan dubbeldejtande och allmänt social? Hur många nummer i mobilen märkta "dejt" är ok och hur många bör kallas överflöd?
Jag föredrar absolut och definitivt kvalité framför kvantitet men hur får man fram kvalité om man inte testar råvarorna? (Det där skulle kunna vara en av dem mer slampiga meningarna som kombinerats ihop men det jag vill få fram är inte att man ska prova allt och alla. Det ska tydligt poängteras. Jag vill bara att man ska höja blicken).
För ett tag sen så trodde jag att kärlek var något man hittade på puben en lördagskväll. Jag trodde så blint på att där och då var enda stället att bli kär så jag slutade höja blicken på tisdagen. Och onsdagen. Och torsdagen. För att sedan stirra mig blind på lördagen. Men nu vet jag att han är någon som kan hittas på en buss. Eller på ett personalmöte. Eller i snowboard backen. Eller på en dubbeldejt där man kollar tvärs över bordet istället för rakt fram...;)
En jag känner har slutat raka benen inför utekvällar och istället för spetsat väljer hon bomullstrosor à Bridget Jones lördagen till ära. Bara för att hon aldrig tycks träffa någon när hon lägger manken till. Jag förstår vad hon menar men istället för att lägga ytterligare energi på den där förbaskade veckodagen (för det tar tid att behöva vänta ut hårväxt på ben och boka tvättid 3 gånger samma vecka för att få till den där söndertvättade looken på sina mamma panties) så skulle jag föreslå att hon gjorde sig fin varje dag. Hela veckan. Och för att poängtera att jag själv lever som jag lär kan jag meddela att jag inhandlade en mängd spetsiga underkläder igår. I rent research syfte såklart.
Jag upplever att folk är rädda för att dejta. Personligen har jag ändrat uppfattning om det ordet. En dejt behöver faktiskt inte vara att fönstersshoppa förlovningsring. Det behöver inte vara seriöst över huvudtaget. En första dejt kan vara ett telefonsamtal en tisdagskväll där dejten i fråga bekräftar att han fick rätt nummer sist man sågs.
Slutkläm: Mer dejting åt folket!
