i sovrummet.
Nu är O i ett land i fjärran och vi ska utmana vår relation. Att sakna eller inte sakna, det är frågan.
Man märker mer och mer hur vardagen nästlar sig in i den tidigare smekmånadsfasen. Det behöver inte vara negativt men en sak som vi fått kläm på är att våra respektive sovmönster är aningen olika.
Jag somnar i regel vid 2 när karin åker till jobbet. O's ögonlock blir tunga vid 22 och våra kvällsfilmer som vi alltid ser innan vi somnar blir inte så många eftersom varje film kräver minst 3 kvällar, och den första halvtimmen får vi se om alla 3 gångerna bara för att O slumrat in innan introtexten är över. När vi gett en film si sådär 3 chanser brukar vi se den på morgonenn istället och nästa kväll när det är dags för en ny film börjar hela processen om.
Jag tycker om att somna näranäranära och jag tycker om att röra mig mycket i sömnen. Jag är van vid att aldrig vakna som jag somnade och detta stör O i sitt sovande.
Han sover nog gott iallafall nu när han inte har ett snark monster på kudden brevid. Ja, tydligen så snarkar jag och en snarkare som jag, kan orsaka en bullernivå på upp till 90 decibel. 45 decibel är den rekomenderade nivån inomhus. Nu snarkar inte jag i närheten av den ljudnivån. Jag snus låter mer liksom. Men alla ljud som påverkar nattsömnen påverkar tydligen förhållandet med. Detta beror på att den tystsovande partnern blir så arg att det kan uppstå slagsmål i sömnen i form av kickar, knuffar och ivärsta fall utvisning till soffan. Än så länge har resultatet bara vart en småtrött O men vem vet vad som kommer frammöver. Att bli utvisad till soffan låter tämligen otrevligt. Jag undrar just vem som i slutändan hade fått flytta dit...
För ett tag sen tog O upp våra sov vanor. Han satt och log åt en reklam på TV och ville gärna att jag skulle uppmärksamma den med. Det var ett snarkplåster som demonstrerades. Sen kom nästa antydan på att mitt sovbeteende borde ändras för O föreslog en kudd bariär mellan oss.
Vi kan kramas o mysa men sen när vi ska sova kan vi lägga upp en kuddmur så sover båda jättegott och vaknar pigga!
Jag kunde inte annat än att konstatera att min skalman teori håller än idag.
go go go!
Jag har kommit på att jag är fruktansvärt otålig av mig. Jag har inte en minut över till att väntaväntavänta. Detta är rätt krävande, inte minst för mig men säkerrt också för min omgivning. Att ständigt vara på väg eller att alltid tänka på att jag borde vara på väg gör att ingenting får ta onödig tid.
Jag kan sitta på en föreläsning och fundera över allt jag kunde gjort istället. Efter ett tags lyssnande kan inte mina ben vara stilla utan ofta börjar dem guppa upp och ner eller också så blir jag arg över det sega tempot och så kniper jag med tårna. Det där tåknipandet har räddat mig från trubbel många gånger. Vissa biter sig i tungan. Jag kniper med tårna. Det får mig att hålla käft i lägen när det inte lämpar sig att göra något annat och det underhåller sprallet i mig som vill springa någon annanstans.
På jobbet är det bra för där är det ofta jag som sätter tempot på det jag gör. Och om jag vill jävlas med folk som är lika otåliga som mig så går det bra det också.
Jag älskar när det går fort. Jag har inte tid att vänta. När jag föddes var jag blå som ett blåbär för jag hade tryckt mig ut i världen alldeles för fort. Varför vänta? Ska man ut så är det lika bra att sätta igång liksom.
Brasilien, Nej tack.
Just nu ligger jag under ett gigantiskt mega täcke i O's soffa och hör hur han suckar över fotbollen på tv. Ibland prasslar han med en påse nötter eller dem sura ahlgrens bilarna som ständigt finns i hans skåp. Han måste prenumerera på dem eller nåt.
Härom kvällen hämtade han mig i Nordstan efter jobbet och i bilen hem konstaterade han att vi inte haft en enda fajt sen vi började träffas. Det är visseligen bara 2 månader sen men ändå..!
När vi kom hem och satt och kikade på lägenheter på nätet så dröjde det inte många minuter innan vi brytit vi den bariären.
M: Jag vill renovera!!
O: Vi kan renovera här!
M: Jaaaaaa!!
O: Jag tänkte mig brasiliens flagga i köket. Typ gult och grönt.
Efter vilda disskussioner där jag försökte förklara att det aldrig, inte under några omständigheter, är okej att göra en sån renovering kände jag att jag nästan började gråta, Samtidigt var jag så arg och upprörd över detta vidriga förslag att jag nästan åkte hem men istället tog jag mitt rödvinsglas, gick ut på balkongen och ringde Lina. När jag nästan frusit sönder mina tår ute i kylan och rödvinet var uppdrucket så lunkade jag in igen. Jag satt tyst i en halvtimme och sen viskade O att vi kanske kunde ha vitt och stilrent i några rum ändå...
Jag tror jag fick en enorm deja vu. Detta skulle inte vara en issue i mitt nya förhållande. Jag hade ju bestämt mig för att jag jag jag skulle betämma över inredning och att min partner bara ska nicka och acceptera. Det var planen. Jag tänke hålla mig till den och O får leka världskarta någon annan stans. Men inte i hans lägenhet iallafall!
Assars kaka.
Minns ni den där sagan om den där katten som hette Assar? Tror det var en katt och jag tror den hette Assar. Det kan ha varit en tiger med som hetter något annat på A... Hur som helst så minns jag den väl. Det var en pixiebok och jag lyssnade till den många gånger när jag skulle somna medan jag sörplade i mig min välling. Den handlade om Assar som skulle baka en kaka. Men alla hans vänner ville att han skule ha i något av deras respektive favorit ingredienser. Någon ville ha kött i kakan och någon ville ha honung osv... Alla la i sina favoriter i kakmixen när inte Assar såg och sen när det var kalas så var kakan en pest för man kan inte göra så. Det går ju inte. Det blir inte bra.
Jag känner mig som Assar ibland. Hela min omgivning vill ha sin del och till slut ska jag vara på 21 ställen samtidigt. Varje gång jag är i Falkenberg har jag en miljon grejer inbokat och så fort jag kollar på klockan och säger att jag måste vidare så tycker många att dem inte prioriterats nog. Och en sak som dem flesta någon gång sagt till mig är:
Ja men stressa inte. Boka inte in så mycket- Men du kommer väl till mig va?
Det blir till slut ganska stressigt eftersom att alla säger så och alla tar för givet att man är den enda som sagt så. Så därför får jag sällan förståelse för min stress. Alla tror att dem är viktigast. En helg i mitten av december har jag 4 grejer jag vill göra.
Lillsös fyller 16 och vill bjuda hem mig på kalas.
Tjejerna vill komma hit och ha julmys med tomtesäck.
O kommer hem från brasilien och vill ta upp missad tid.
Jobba.
Alla grejerna är viktiga för mig och var och en av grejerna är viktiga för respektive personer.
Jag väljer lillsös kalas för födelsedagar prioriteras högt hos mig! Och lillsös födelsedag tänker jag inte missa eftersom att hon är underbar. (jag vet att du läser, får jag låna din vita tischa som tack för publiceringen?)
Vad jag vill komma fram till är att jag verkligen vill hinna med allt och alla men det är svårt när man bor på 2 ställen och utöver det som lockar i falkenberg måste jag lägga energi på skola och förhoppningsvis hinna få in lite cubuslön.
Men detta inlägget är inte ett gnäll inlägg egentligen. Jag är glad att jag faktiskt är så upptagen att det blev ett helt inlägg ägnat till det. För det värsta jag vet är att vara ensam. Jag antar att jag bara ville förklara mig och varför jag ibland måste tacka nej till saker.
Kärlek.
Tillbaka!
Det var underbart att vara hemma. Hela söndagen var mammas och vi firade henne med falsksång, presenter, mat, mys och kärlek. Jag bakade en Toscatårta med vaniljfyllning och när jag var mitt uppe i baket, dvs det var kaos i köket och kladd över hela mig kom lillebror och undrade vad resultatet skulle bli...Men det blev fint. Proffsigt näst in till. Det är inte meningen att folk ska se mig baka. Jag är en person som tror på resultatet snarare än genomförandet och min sista finish med mandelspånen gjorde att tårtan glänste av skönhet.
Var lite jobbigt att åka iväg från mamma. Pappa skjutsade mig till stationen och det var på sekunden att jag hann med mitt tåg. Hade jag varit lite mindre stressad kanske jag hade kommit ihåg mina nycklar men det kan jag ju tycka är att kräva lite väl. När jag studsat av tåget i götet och satt mig på spårvagnen hem till lägenheten så kom jag ihåg en denna petitess. Mina nycklar ligger nog i mammas jackficka...Ringde mamma och det gjorde dem. Suckade så högt att det ekade och sen kom jag på en problemlösare. Skickade pappa att hämta nyckarna och ge dem till konduktören på nästgående tåg. Sen väntade jag på stationen i 2 timmar och när tåget rullade in letade jag upp konduktören och fick min nyckelknippa. smarties-maja!!
På kvällen tog jag ett viktigt beslut. Ett beslut om O som jag aldrig trodde att jag skulle ta för 1 dryg månad sen. Jag kastade mig ut, blottade mina känslor och bad om kärlek. Igår pratade vi och det kändes bra. Vi vill samma sak och vi tror att det kan bli något riktigt fint om vi lär känna varandras fulare sidor. Aningen svårtolkat kanske men jag förstår och han förstår och det är ju det viktigaste. Jag är glad att jag tog upp det. Undran över vad vi står har gnagt i mig och jag har snoozat mig själv länge nog nu.
På tal om att snooza så saknade jag det nog lite efter att jag tagit mig i kragen och pratat ut, för i morse utövade jag världshistorien längsta snooz. Jag fick inte nog av knappen och sängen var så varm och mysig. Ville inte alls upp efter 3 timmars sömn.
Men, idag var det grupparbete och jag, Elin och Ida hade bestämt träff i skolan kl 9 sharp. Så det var bara att häva sig upp och sätta på plattången och the voice och sen dansa på sig dagens outfit.
På tal om Dagens Outfit så kan jag tyvärr inte lägga upp någon bild. Igår när jag kom hem från O gjorde jag den fullkomligt skräckinjagande upptäckten att jag glömt kameran hos honom. Den innehåller ett urvalsarkiv av bilder från snart 1 år tillbaka och jag vill inte att O ser dem. X är med på x antal bilder och det känns inte kul att O ska se dem. För jag utgår från att han kollat. Jag hade ju lätt gjort det. Men jag ska få den imorgon och då ska jag grundligt gå igenom den och se ifall jag bör vara orolig.
Hur som haver så var vi i skolan idag och vi fick ihop en enkät som vi ska be folk på stan att svara på. Jag har redan intervjuat Karin, sös och mamma så jag har bara 47 personer kvar. Ring om ni vill medverka. Enda kravet är att ni använder smink.
Jag gillar verkligen min klass. Jag vet att några av er kikar in här ibland så ta åt er! Ni är jättemysiga och jag trivs som bara den med er. Ska bli en grym julfest den 8 dec. (Har jag fel på datumet får ni gärna kommentera detta inlägget så att jag inte dyker upp glöggberusad med en tomteluva på sne på fel dag. Tro mig- det kan hända).
Ida, Elin och jag satt och försökte vara kreativa men det spårar lätt in på privatlivet istället med allt vad det innebär. Idag pratade vi ekonomi vilket ledde till att Elin drömde sig bort till lyxrestauranger. Jag kontrade med att jag faktiskt iunnat mig ett besök på pizza hut häromdagen men Elin tyckte inte att det platsade i kategorin för lyxrestaurang. Jaja, det kan disskuteras.
Efter lunch rusade jag iväg till Cubus för att tjäna in till ett riktigt lyxrestaurang besök. Jobbade inte så många timmar men det blir i allafall några extra mynt i kassan och det är alltid välkommet!
Nu blev klockan sådär mycket igen och jag måste ringa karin för hon börjar jobba om en halvtimme och jag måste nattas av henne om jag ska sova gott.
Har varit lite seg med uppdateringen men ni får stå ut;)
Fram och tillbaka. Tillbaka och fram.
Ungefär 3 minuter efter att jag skrivit tidigare inlägg ringde min mobil. Cubus Nordstan.
Svara. Svara inte. Svara...Ja, Maja, nu svarar du!
Jag svarade och jag fick boka en biljett tillbaks till götet omgående för att jobba 10-18 på torsdagen. Kändes lite surt att jag precis satt mig på tåget och nu bara skulle få en natt hos mamma o pappa men i den stunden kändes det som att jag skulle kunna åka tåg hela natten bara för att slippa sova ensam i min lägenhet. Och det gick bra att ta tåget på morgonen och det var riktigt kul att jobba. Har faktiskt saknat det. Jobbade igår med och på måndag ska jag dit igen, direkt efter skolan. Fullt ös. Älskar det. Desto snabbare tempo, desto mindre tid för tankeverksamhet.
Tyvärr hinner tankarna ibland ifatt ändå. När man står i duschen eller väntar på spårvagnen eller gör andra sega saker. Då brukar jag sjunga högt och falskt. Ju högre jag sjunger desto mindre hör jag alla as jobbiga tankar. Jag skiter i om folk tittar eller om grannar väcks. Jag tänker sjunga tills glasrutor spricker om det är vad som krävs.
Jaja. Nog om det. Jag är inte på topp helt enkellt. Men är hemma i tryggheten iallafall med karin på minutavstånd och mamma och pappa på nedervåningen. Känns bra.
Var jättemysigt igår med. Julia messade och sa att hon kunde hämta mig på stationen och det kändes så skönt. Blev så glad. Hon är verkligen en pärla. Blev idol och spel hos Marie,aka födelsedagsgrisen. Vi blev rent svettiga av spelet. Mitt lag vann stort och dem andra var lite dåliga förlorare och kunde inte hantera att vi faktiskt var bättre. Men det är sånt man får lära sig att leva med när man ofta vinner som jag faktiskt gör. Man får faktiskt ha lite distans till det här med spel... vissa tar det verkligen på blodigt allvar!
Idag har jag vart inne i stan och fikat med mamma och lillsös. Var mysigt och gott. Nu är dem ute i skogen och plockar svamp men jag kan inte ens hitta rätt i mig själv så jag såg ingen mening med att hitta rätt i mossan. Hade troligen slutat med att jag haft korgen full av vitprickiga, röda svampar.
Kaos inne. Kaos ute.
Ta mig till kärlek.
Brukar göra såhär. Fly. Så fort det blir jobbigt så packar jag min kappsäck och drar. Det enda som ändrat sig är destinationen. Bort är det visserligen fortfarande, men Falkenberg brukar vara avgångsterminalen och inte ankomstterminalen. Nu är det inte längre hemma för mig så nu flyr jag dit. Till mamma och pappa och deras trygga famnar.
Igår skulle jag prata med O. Blotta mig och ge mig hän åt honom. Jag skulle säga att jag ville satsa på oss och var beredd på att få ett leende och en vidöppen famn att krypa upp i. Jag skulle köra med öppna puckar och vara spikrak i min ståndpunkt. Innan jag ens öppnade munnen halsade jag i mig 2 glas rödvin och sen var jag visserligen inte så spikrak men framförandet var det och orden kom ut som jag repeterat på vägen uppför alla tusen trapporna till lägenheten. Jag tror att han har ryggat tillbaka när jag vart så osäker för välkomnandet var stelt och aningen osäkert. Det gjorde mig vilsen och ännu mer rädd. Varför tassar man fortfarande runt gröten i vår ålder?? Jag som trodde att han var annorlunda. Ingen är annorlunda. Det blir aldrig mer som på lekis.
Får jag chans på dej?
Nej
Nej ok men då frågar jag Hanna.
eller
Får jag chans på dej?
Ja
Sen bytte man armband. Man slutade visseligen att ses efter att man konstaterat att man var ihop men man hade iallafall det där armbandet som bevis.
Nej den tiden är över och kommer nog aldrig mer igen. Fan.Fan.Fan. Jag saknar lekis.
Får jag chans på dej?
Mötte rektorn på väg in i klassrummet och han sa: "Hej lillsmurfen!"
Jag tittade på Lina men hon proppsade på att det var jag som blivit tilltalad. Vi får allt reda i det.
Är ett jädra nystan det här med förhållanden..Men det är ju knappast en nyhet från min sida.
Att vara eller inte vara...tillsammans. Det är den förbannade frågan. Och denna gången fick jag det till och med serverat på silverfat. Det brukar ju vara en si sådär tusen omvägar och krångliga utläggningar innan man gissar att man nog ingår i en slags tvåsamhet med någon. Men O körde banne mig den traditionella högstadie taktiken och ställde en konkret fråga. Och vad gör jag då? Jo jag snirklar mig omvägen. Självmant! Jisses...
Jag ska prata med honom ikväll....Jag har verkligen försökt flera gånger. Att få fram...något, vad som helst, men jag-Maja Linnea Bi- har tunghäfta!! Det brukar inte inträffa kan jag säga.
Nej nu tänker jag inte tänka mer.
IKEA
Tur att jag har X. Han är så fin. Han ringde från USA och tröstade och jag vräkte ur mig det ena och det andra om O och allt och om hur fruktansvärt rädd jag är för att bli bränd av honom om jag låter honom komma nära. X lyssnade, tröstade och sen berättade han lite om tjejen han dejtar. Jag vet att han dejtar någon och det gör inte så mycket för han är inte min längre och det är accepterat. Men det kändes ändå lite bisarrt och konstigt. Att sitta och prata om nya dejter och kärlekar med han som fick mig att starta denna bloggen in the first place. Minns ni mitt 1 a inlägg? Eller egentligen alla inlägg innan jag tog bloggpausen och flyttade hit till gbg. Större delen handlade om X och hur jag ältade allt fram och tillbaka. Jisses...vilken röra det var. Tur att jag kan ha distans till det nu. Lite iallafall. Men han är alltid speciell och han är alltid min till viss del. Han är en helt underbar vän och jag vill hylla honom för det. Så mycket skit som han fått ta i forna inlägg.
Nu över till den tidigare, lite gladare delen av måndagen!
I morse stod 4 små flickor på hållplatsen utanför IKEA Kållered och styrde nosen mot ingången och ikeas underbara 10 kronors frukost! Det är nästan värt ett besök dit bara för att äta frukost!
Ida, Lina, Camilla och jag var det som spenderade hela vår lediga måndag på Himmelska IKEA och efter 4½ timme och en god lunch med Malin och Theresia var vi klara för hemfärd. Jag älskar verkligen IKEA. Jag skulle vilja bo där. Helst i IKEA katalogen. Hoppa från sida till sida och ha en sån där fin IKEA familj där det är okej att barnen har kladd runt munnen och kritfärg i ansiktet.
Nu har håkan tystnat och jag ska ringa karin och säga natti.
Söndag
Grattis pappa på pappa-dagen!
Tyvärr är jag inte hemma och kan krama honom men jag fixade iallafall en present förra gången jag var hemma så mamma fick ge den till honom idag. Marsipangrisar fick han!! Jag kanske inte är världens bästa på att köpa presenter men pappa är om möjligt ännu sämre på att önska sig presenter! Han kan inte komma på något så det brukar sluta med att han klämmer ur sig vad pappor bör önska sig enligt reklamerna på tv. Typ Lindt's mörka choklad med fikon eller annan vuxensmak. Det brukar sluta med att det ligger högar av hans choklad i skåpet hemma. Men denna gången gör han bäst i att trycka i sig sina ljusrosa grisar annars jävlar!
Jocke hade inte fixat någon present så jag gjorde honom sällskap på stan idag. Det verkligen öste ner regn! Och ingen hade paraply heller så vi blev genomblöta! Efter att vi fixat ärendet på Dressman så gick vi till Fröken Olsson och åt scones. Smarrigt, men mina blir ännu godare! detta var någon nyttig variant tror jag, såg nästan ut som fullkorn och det var inte lika gott som vanliga. Men självklart slank dem ner med creamchees och blåbär!
Nu ska jag hem till nybadade O. Tänker köpa med mig massa karameller till honom för han messade att han var sugen på sötsaker. Jag låstas att jag är snäll mot honom men egentligen är det för min egen skull som han ska äta socker. Han somnar tio annars och jag vill se en skräckis!
Imorgon blir det IKEA med Lina och är det några fler som vill med så är ni hjärtligt välkomna att höra av er!
I mitt liv
Dålig uppdateringe men jag har haft full rulle och igår flängde jag runt som en virrvelvind hela förmiddagen för att hinna med allt.
Måste ändå berömma mig själv för min effektivetet när man kämpar mot dygnets minuter som är alldeles för få många gånger.
FREDAG FREDAG FREDAG FREDAG FREDAG FREDAG FREDAG FREDAG FREDAG
Vaknade iallafall i någorlunda tid så jag hann på minuten till min intervju på Indiska, Kungsgatan. Det gällde en praktikplats och vi får se om det blir jag som kniper platsen för någon av LIA (Lärande i Arbetslivet) perioderna. Vidare till makeup and hair studion för att få manikyr (Är inte nöjd för 2 av naglarna har redan brytits av igen, 1 dygn höll dem. Kasst.) Sen fick jag ila till Franks för att möta Lajna för en ENORM mängd koppar kaffe. Snacka om kafferep!!
Hade dessutom tvättid och på vägen hem funderade jag över mina bortförklaringar till eventuella sur-grannar eftersom jag bokat 3 timmar som jag inte hann ta. Hann få ihop en rätt finurlig story som innefattade sjukhusbesök, rån och kidnappning men det var fördjäves för ingen hade kastat ägg genom mitt brevinkasst när jag kom hem. Tur att grannarna verkar snälla. Jag hann hur som helst tvätta effetivt i en timme och det blev rent som pärlsocker.
O kom och hämtade mig och sen åkte vi och köpte mat. Det blev vin, godsaker, idol och kärlek hela kvällen. Mysigt.
LÖRDAG LÖRDAG LÖRDAG LÖRDAG LÖRDAG LÖRDAG LÖRDAG LÖRDAG LÖRDAG
Idag vaknade jag av att jag nästan (läs: nästan) druttade ur sängen i ett försök att krama O som inte var där.
Han låg o myste med täcke i soffan.
M: Oooooooooooooooooooo!!!! koooooooom. var är du?vad gör du?
O: Jag ville inte väcka dig så jag la mig här ute istället.
M: Men du väckte ju mig nu ju. Bara för att du inte var här.
Efter frukost åkte vi ut till IKEA för att titta på sänglampor men inköpen blev en julkalender och en påse bacon snacks istället. Jag tjatade mig till att få köra och det gick riktigt bra även fast det var ett tag sen jag satt bakom ratten och bilen var annorlunda. Var bara nära att krocka vid ett enda tillfälle, vid tingsdagstunneln, men det är ju en petitess som inte ens är värd att nämna för i det stora hela gick det klockrent!
Mötte upp Karin och Julia på stationen och sen var det vintejacksletande på hög nivå. Men inte för min del, jag har köpförbud! Och jag höll det stenhårt- Hela dagen! Efteråt gick vi och åt ap god mat och sedan köade vi för biljetter till patrik 1,5. Dem var egentligen slutsålda men en halvtimme innan bion ska börja släpper dem alla biljetter som inte är uthämtade. Gubben bakom bio disken var värsta hård, och släppte dem inte en hundradels sekund innan utsatt tid. Det kändes som att man var 15 bast och stod och bönade om att få komma in i öltältet. Till slut blev iaf några biljetter till förfogande och Söt-Julia hoppade högt (näst intill sprutade ut glädjetårar).
Nu har dem två små bönorna åkt hem.
Jisses, jag tycker så mycket om er!
Sms-skalv
Idag plingade det till i min mobil mer än vanligt. Högre än vanligt och bastantare än vanligt. Vibrationen mullrade och när jag öppnade sms:et kändes det som en jordbävning och som att mobilens vibration förflytttat sig till rummet och nu stjälpte ner väggar och tak runt omkring mig.
Vill Maja vara O's flickvän?
Va? Vem? Jag? Vi? Nu?
Panik.
Panik.
Panik så in i helvete.
Det kändes som att alla väggar bara kom närmare och närmare och jag mådde illa. Jag blev yr och kallsvettig och ville springa bortbortbort. Sen lugnade jag mig. Tog några ljupa andetag och skickade ett mass sms till töserna för råd. Fattar inte varför jag reagerade så starkt, men det är seriöst inget jag hittar på för att fylla mina inlägg här i bloggen. Nej jag är sån här på riktigt. Jag blev sån här på riktigt. Rädd? Ja. Men efter nån minut blev jag arg. Vi hade bestämt att prata om oss i helgen och enligt min ljusrosa almenacka är det fortfarande bara onsdag. Varför gör han såhär? Han bryter ju mot schemaläggningen. Såhär skulle det inte bli. Detta är emot reglerna. Jag ska fortfarande ha några dagar på mig att grubbla.
Därför svarade jag inte. Men sen föreslog jag att vi skulle prata om detta ikväll. Nu är det ikväll och jag är inte så många kilon klokare. Men jag är nog aningen mer glad och det beror på O och hur han får mig att må.
Det kanske ändå är det viktigaste.
Efter skolan gick vi till ett litet fik i Haga och när jag kom in och skulle välja framme i disken trodde jag att ytterligare ett dunder sms var på väg för det kändes som om jag bara blev mindre och mindre och som om omgivningen bara växte och slukade mig. Men det kom inget sms. Och jag hade inte förvandlats till teskedsgumman i en gigantisk värld. Bakverken var bara gigantiskt stora.
85764630504286420860235681356357315715066773899385
Nu har jag lyckats hitta ett sätt att koppla upp mig. Mitt mobila 3 bredband ska funka igen på torsdag men så länge får jag nöja mig med detta, aningen segare, alternativet.
Ikväll kom jag på hur otroligt mycket siffror som snurrar i min skalle för tillfället. Åldersnoja vid 21, är det normalt? Det är visserligen inte min egen ålder jag nojar över men ändå..Julia tänker som ni vet på tok för mycket och ibland tänker hon högt. För ett tag sen tänkte hon högt om mitt åldersbekymmer och då sa hon en fin sak.
Ålder är bara något vi människor hittar på..
Är det så? Kan man bortse från en siffra hur länge som helst eller hinner den förr eller senare ifatt en?
Jag vet inte men jag tänker leva i en sifferfri värld ett tag till.
Just det.
Dagens outfit!
Måndag igen!
Nu är jag i skolan. Mitt mobila bredband strular så jag har inget internet...A B S T I N E N S.
Igår kom jag hem till Gbg igen efter min helg i Falkenberg.
Det känns verkligen som att man förflyttas bakåt i tiden när man kommer hem. Så fort jag kliver innanför tröskeln till mamma och pappa så blir jag MINI-Maja. MINI-Maja är en krävande, barnslig och retlig person som tycker om att sitta i pappas och mammas knä efter maten. Det är helt galet men jag blir verkligen 10 år yngre när jag kommer hem dit. Storsös är nog likadan med den där åldersbiten men hon går nog snarare åt andra hållet. Hon var hemma från Malmö i helgen och lördagens frukost slutade med matkrig där jag hade skinka i håret och hon hade ost i fejjan. Jag började och hon straffade mig. Jag tror dem flesta har en roll i sin familj och storsös roll är att sätta regler och agera polis och ordningsman. Hon ringde nu precis och läxade upp mig för att jag agerat ansvarslöst med en räkning. Hon brukar ringa och kontrollera om jag sköter mig här borta. Om jag dammsuger oroväckande mycket eller om jag spenderar mina pengar på fel saker. Hon har stenkoll! Jag tror inte hon gillar att jag kan busa och strula till det utan hennes vetskap.
Men som sagt, nu är jag iaf hemma i Gbg och jag tänker gå hem från skolan snart för jag är sugen på mina chokladiga cassewnötter som väntar hemma i lägenheten. Om jag får i gång bredbandet så lägger jag upp dagens outfit annanrs får ni den nästa gång jag bloggar!
Tack för en underbar Halloween tösabitar!
