gaaah.
Ibland flippar jag ut. Det är inte ofta, men det händer.
Idag flippade jag ut när pappa kom hem från affären. Jag sa i morse vad som skulle handlas. (karin messar sin inköpslista till sin pappa, det är mer effektivt). Det jag ville ha var inget konstigt, det jag brukar be om i vanliga fall som ingen annan tänker på att handla så att jag tillslut måste gå och handla det själv. (röd saft, bröd som är fluffigt inuti och hårt utanpå- typ ciabatta och bananer som har en grön ton, inte helgröna men lite halvt gröna).
När pappa kom hem var jag så saft sugen att jag ärligt funderat på att dricka upp min melondrinkmix som står i kylen. Därför skuttade jag glatt ut i köket och stoppade nosen i papperspåsen från ica.
Bröd: limpa.limpaaaaaaa torrt,torrt,torrt och sååååå fel.
Bananer: godkända
Mjölk:pluspoäng för att jag glömt säga det!
Saft: osynlig.
Jag: Pappa...var är saften?
Pappa: Åh, visst (svordom)!
Jag stoppade huvet i påsen igen för att se om saftflaskan hoppat i av sig själv och kanske gömt sig under nektarinerna eller vindruvorna (pappas eget påhitt) eller kanske under...B-L-O-D-P-U-D-D-I-N-G-E-N.
Jag (med blodpuddngen mellan tummen och pekfingret, och på det längsta avståndet från min mun som min arm tillät) och en frågande chockad min: Varför..!!!?
Pappa: Jag ska lyxa till det nu när mamma är borta (biggest smile ever)
Det är nu det blev sådär jobbigt. Saften var inte i påsen och det kan jag leva med. Jag får ändå bara hål i tänderna och det vill jag verkligen inte ha för mina tänder gör redan ont av att visdomstaggarna spränger igenom tandköttet i vänster nederkäke. Så saften var inte the issue ikväll. Även om det med var lite jobbigt. Nej jag klarar inte av den där röda blodkorvspuddinggrejen som egentligen är typ lila. Jag blev yr och mådde illa till tusen och flippade när pappa använde dem vanliga köksredskapen för att tillaga detta fanskap. Jag blev arg med. Så jag skällde och gick loss. Sen gick pappa upp och kollade på fotboll och jag blev kvar i köket. Då började jag gråta. Sen diskade jag alla knivar som nuddat vid det där som pappa nu mumsade i sig och sedan fortsatte jag med rengöringen av 3 skärbrädor. Sen fick jag diska diskborsten med och sätta på fläkten i omgångar (den går fortfarande). Jag vet inte varför men sen sprang jag 2 varv på nedervåningen och skakde av mig oset. Detta har hänt ett FÅTAL gånger tidigare. Detta med äckelkännslor för just mat. En gång var när jag hittade en njure i kylen (Gud vilken äcklig mening). Då ringde jag pappa och skrek och sen kastade jag ut den i snön och duschade 4 gånger på resterande timmar av det dygnet. Jag är inte klassad som bacill-freak eller äckelpäckel-magad. Det är det ju Carro som är. Men ibland händer det nåt som gör att jag flippar på allt och alla. Det kan vara ett hårstrå eller en nagel eller en lillebror, eller ett öga (kväljningar) ,eller tonen röd,(ok röd är alla dagar), eller bara en sminkpuff som är använd. En del dagar bara är sådana. Och jag är inte ensam om detta tror jag.
Nu sitter jag och pappa och kollar på fotboll och jag har mascara i fejan.
Nyss hällde pappa upp te åt mig och sköt försiktigt fram den med kommentaren: Jag har inte rört nåt med denna handen!!!!!
Jag ska dricka upp teet. Snart...
Suck.
Vissa dagar vet jag inte varför jag inte har en livspartner. Men sen kommer det en sån här dag och jag kan uttrycka ett "aha" och fortsätta blogga.
Kärnfamilj?
Marie, Caroline, Karin, Maja, Julia, Stina, efter att ha sett SATC- the Movie på bio. (som för övrigt var Abso-fucking-fabulous!)
Nostalgi
När till och med Carrie stadgat sig börjar det kännas rätt kasst. (Jag har inte sett SATC- The Movie än så jag vet inget annat än att Carrie är lycklig med Big).
Jag ser mig inte som en person som tofflat avsevärt mycket med pojkvänner. Eller visst, det har hänt men jag är snarare den som tofflat med kompisarna och gjort pojkvännen besviken. Det brände ett förhållande en gång. "Du tofflar med dina tjejkompisar för mycket" löd domen och sen va det tack o hej. Och ja, det gjorde jag. Förr var myskvälllarna på fredagen det enda som var statiskt i min almenacka. Dem var inbokade för en månad fram och inget, inget rubbade det bläckklottret. Nu ser jag med nostalgi tillbaka på negerbollarna och SATC-dvd:erna och undrar vad som hände. Jag vet vad som hände. Mystofflorna i frotté byttes mot pojkvänstoffel och nu står vi här och försöker få ihop till kvalitetstid med flickorna genom 5000 massutskick i sms form till samtliga gängmedlemmar..
En kväll i april var vi alla singlar samtidigt. Det var den enda gången och det varade just en kväll. Jag förstår att man vill vara med sin pojkvän med, jag är inget undantag och jag vill poängtera att den delen är viktig på sitt sätt, men när vännernas pojkvänner börjar räknas som en i vår inre krets vill jag sätta ner tån och pipa till.
Härom dagen fick jag ett sms från min älskade singeltopp julia.
"Månadens present i cosmo är en parfym tilll pojkvännen. Kul"
Herre, jag trodde cosmo var bättre än så.
Relationship fades, friendship is eternal.
Limit.
Kommer en shopaholic någonsin kunna gifta dig med en person vars största issue i livet är att störa sig på människors enorma konsumtion?
Jag svarade nej på den frågan och...
Svaret var....SANT. Grattis till 10 000kr.
I mitt singelliv har jag hittills mött olika personer som på ett eller annat sätt vart fel för mig. Det kan vara tusen saker som bara är på fel sätt i fel kombination på fel plats. Jag är listad som kräsen men jag är glad för det för det har gett mig bra förhållanden. Saker som vart nono's för mig krräver en lista.
Att han inte plattat sitt hår på rätt sätt.Att han inte förstått min humor (ibland bokstavligt talat inte förstått, för han har inte ens vetat vad humor betytt utan har seriöst trott att det betytt humör. En språkbariär är vad jag vill komma till).Att han inte bjudit mig på den där drinken utan (herregud) tittat bort när den GEMENSAMMA notan kommit. Den sved som fan.Att han haft flickvän (läs: "Att äta eller inte äta?- Det är frågan", publicerad i mars 08)Att han vart 5 år yngre (men fräsch som fan)Att han inte kunnat dansa. En gång dejtade jag hunken av hunkar men han kunde inte röra sig till musik. Han såg liksom ut som en Michael Jackson-wannabe med gipsade leder. Det var ett problem för varje gång vi va ute ihop så fick jag fixa barnvakt medan jag skulle dansa. Han fattade aldrig vinken och när jag en utekväll för tolvfte gången frågade om han ville gå till baren en stund medan jag dansade sa han bara: nej DET ÄR LUGNT jag kan dansa lite med dig. Du, det va fan inte lugnt.Vid den sistnämnda punkten vägde tex hans utseende a la perfecto upp för hans fruktansvärda dans moves. Och det höll en vecka längre pga det. Men vad är värt att bryta för och vad är det som jag själv måste jobba med? Jag är själv låååångt ifrån perfekt, rätt krävande flickvän skulle jag tro, men ändå har jag haft många fina pojkvänneroch dejter genom åren. Så det måste ju betyda att jag har bra kvalitéer som väger ÖVER mina dåliga kvalitéer, i dessa killars tycke? Jag tror att alla har sina egna gränser och uppfattningar om vad som är partner-material. Men hur elastisk är egentligen den gränsen och vad händer om man utmanar den?
Solkyss.
Heaven on Earth
Höll på att smälta bort på spårvagnen, sån sommarvärme!! Men det är underbart! Bara man har en kall Festis.
Sen gick jag på stan och kikade lite. Är så sugen på brunt nu. Vill ha ett par bruna pumps! Ett litet tips när du shoppar är förresten att smita in på herrarnas provrum istället. Funkar inte i alla affärer men på tex H&M är det lugnt! Då slipper du stå i kö så länge och speglarna är inte söndersminkade..
Åh, var inne på Zara, MNG och TopShop. För mig är det Heaven on Earth. Tyvär så låste sig mitt knä så jag kunde inte gå så länge som jag ville. Satte mig i en park och åt lite och tittade på folk istället. Det var mysigt det med:)
Nu har jag tänt ett ljus för modeskaparen Yves Saint Laurent, som avlidigt.
Vila i frid.
Jag tror.
I fredags dansade vi i takt med varberg.
I kön in till Harrys träffade vi en 30 bastare som halvt lulligt halvt nyktert ställde en fråga: Vad förväntar ni er av det här? Innan jag hann ta den osynliga TV microfonen och kasta iväg den tänkte jag efter.
Egentligen var frågan rätt så passande för när jag blickade runt mig i kön var det just det ordet som han använt som låg som en bris över hela kön. Föväntningar.
Det är rätt härligt egentligen att folk är så optimistiska i kön IN. Precis som om man verkligen tror på att det där inne ska vara den bästa DJ'n som spelar den bästa dansmusiken och den hetaste hunken ska bjuda en på obegränsat med drinkar följt av en filmkyss av han med stort H innan man går hem.
På väg UT däremot, är det enda som ligger i luften en stank av utspilld öl och den senaste sommarplågan har lagt sig innanför pannbenet på samtliga. För majoriteten kom aldrig Han, utan istället för filmkyssen fick man ett nyp i baken av 50 plussaren som under hela kvällen cirkulerat runt inne på området...
Men jag skulle inte fukna om jag inte fick ha mina förväntningar.
Innan jag knuffades vidare i kön tog jag därför microfonen och sa. "Allt"
