Kärnfamilj?

När man blir plötslig singel i 20 plus åldern blir det utöver all annan kaos rätt jobbigt. Man hamnar liskom i ingenmansland när det gäller den "familj" som man förväntas ha. I de flestas 21 år är man varken vuxen eller barn. Man vill kunna ta steget från barndommen men man har inte riktigt hittat rätt på vuxenkartan. Mamma-pappa abstinensen borde stillas men rädslan och tryggheten håller en kvar. När då Han,den enda personen som man hade som sin egen familj, plötsligt inte längre är sin blir det så tomt att det ekar. Men jag har länge haft en annan slags familj som är så stark och trygg att inte ens virrvelvinden själv rubbar den. En familj där alla är på samma plan fast på olika sätt. Och det är just då, när man trodde att man förlorat alltalltallt som man kan krypa upp i den där stora trygga familjen och känna sig som en medlem i sin egen familj igen. Vår familj.


Marie, Caroline, Karin, Maja, Julia, Stina, efter att ha sett SATC- the Movie på bio. (som för övrigt var Abso-fucking-fabulous!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0