Återblick

Pappa sa till mig när jag va liten o blond:
Killarna kommer ringla på kö för dig här utanför dörren, prinsessan. Lyckligt ovetandes om köttmarknaden där ute lyssnade jag och väntade med spänning.

Jag behövde inte vänta länge. Jag gifte mig när jag var i sju års åldern. Det var inget klassiskt bröllop. Jag hade ingen vit klänning, vad jag kommer håg, kanske en vildblomma bakom örat. Hans mamma vigde oss i trädgården och själva ceremonin var ganska kort. Men det behövdes liksom inte mer. det var äkta kärlek. Ringen var en sån där guldfärjad sak som man använder till att hålla ihop papper med. Andvänds istället för gem typ.
Vi var blöjbuddies och hade skakat spott på att alltid vara vänner.

13 år senare är jag brunett, singel och jag har förstått så pass mycket att jag aldrig hetat Bernadotte. Men frånskilld? Det kommer jag aldrig bli.

                                    image7

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0