Valborg...
Just nu sitter jag på tåget på väg från falkenberg till mamö.
Jag önskar jag satt på tåget på väg från gårdagens bekymmer till en plats där varken fylle sms eller kraschade förväntningar existerar. Men så är inte fallet och det är bara att bita i det sura äpplet.
Ångest.
Igår var det valborg (årets mest överskattade storhelg) och enligt mitt schema jobbade jag natt. Enligt min mobil gjorde jag inte det för i min utkorg för skickade sms finns ett mddelande till marie (som även hon "jobbade" natt). "Sjukanmäla oss och festa?" Sänt:21.31
21.50 satt jag i bilen på väg hem och visualiserade mi8n garderob i skallen för att göra min kommande makeover så kort som möjligt. Efter en uppläxning från pappa där han hann med att slänga ur sig saker om hur dålig jag är på att få inkomster och hur bra jag är på att få höga utgifter var det dags att göra sig i ordning! Mamma var mer förstående och erkände att hon själv gjort samma sak i sina 20 år. Sedan agerade hon personlig assistent och med ett glas rödvin i handen satt hon i min säng och betygsatte potentiella outfits. Sedan lagade hon med nål och tråd mina leggins (från och med nu ska jag börja prenumerera på strumpbyxor så att min garderob är redo när majas impulser om utgång dyker upp!) samtidigt som jag utförde världshistoriens snabbaste manikyr, samtidigt som jag försökte få till att svara på alla sms som överröste min inkorg, samtidigt som jag agerade matchmaker till två av mina singelkompisar...
Puh.
En stund senare befann jag mig i baksätet på karins bil tillsammans med marie på väg till sannas förfest.
Resterande timmar är aningen suddiga men jag behöver inte oroa mig för jag har ju min mobil som bekräftar alla hemska aningar om vad jag gjorde.
Huvudvärk.
Hur kan det komma sig att jag som ALLTID har koll på vad man ska skriva i sms och hur man ska visa intresse och ändå vara off kan lyckas göra sådana här tabbar? Nog för att drinkar töjer på allas gränser men igår existerade varken gränser eller förnuft för min del. Allt som fanns var naiva impulser som kom och gick snabare än tåget jag nu sitter på.
Flashbacks.
Vid 2 tiden fick jag iallafall nog av folkmassan och med en Rosa Pantern drink i näven och med dem två ihopparade turturduvorna hack i häl, spatserade jag ut från Bratt.
Inatt sov jag på maries bänk till soffa ochenligt ryktet ska jag under natten både ha trillat i golvet och yrat om mitt x. En helt normal natt med andra ord.
Suck.
Eftersom jag i nuläget i princip skulle vilja ändra varje ord jag sagt till någon igår så vill jag nu lista vad man ska göra för att undvika Ångest, puh-ande, huvudvärk, flashbacks och suckar dagen efter.
1. Messa aldrig 2 ggr i följd. Får du inte svar så väntaaaa.
2. Säg aldrig ordet SNÄLLA. Det är ett tydligt tecken på att du är tjatig.
3. Tillämpa drastiska åtgärder. Radera numret till någon om du är rädd för att du inte klarar av att följa ovanstående punkter. Då kommer du inte KUNNA höra av dig och hör någon mot förmodan av sig så får du numret och kan svara.
Jag önskar jag satt på tåget på väg från gårdagens bekymmer till en plats där varken fylle sms eller kraschade förväntningar existerar. Men så är inte fallet och det är bara att bita i det sura äpplet.
Ångest.
Igår var det valborg (årets mest överskattade storhelg) och enligt mitt schema jobbade jag natt. Enligt min mobil gjorde jag inte det för i min utkorg för skickade sms finns ett mddelande till marie (som även hon "jobbade" natt). "Sjukanmäla oss och festa?" Sänt:21.31
21.50 satt jag i bilen på väg hem och visualiserade mi8n garderob i skallen för att göra min kommande makeover så kort som möjligt. Efter en uppläxning från pappa där han hann med att slänga ur sig saker om hur dålig jag är på att få inkomster och hur bra jag är på att få höga utgifter var det dags att göra sig i ordning! Mamma var mer förstående och erkände att hon själv gjort samma sak i sina 20 år. Sedan agerade hon personlig assistent och med ett glas rödvin i handen satt hon i min säng och betygsatte potentiella outfits. Sedan lagade hon med nål och tråd mina leggins (från och med nu ska jag börja prenumerera på strumpbyxor så att min garderob är redo när majas impulser om utgång dyker upp!) samtidigt som jag utförde världshistoriens snabbaste manikyr, samtidigt som jag försökte få till att svara på alla sms som överröste min inkorg, samtidigt som jag agerade matchmaker till två av mina singelkompisar...
Puh.
En stund senare befann jag mig i baksätet på karins bil tillsammans med marie på väg till sannas förfest.
Resterande timmar är aningen suddiga men jag behöver inte oroa mig för jag har ju min mobil som bekräftar alla hemska aningar om vad jag gjorde.
Huvudvärk.
Hur kan det komma sig att jag som ALLTID har koll på vad man ska skriva i sms och hur man ska visa intresse och ändå vara off kan lyckas göra sådana här tabbar? Nog för att drinkar töjer på allas gränser men igår existerade varken gränser eller förnuft för min del. Allt som fanns var naiva impulser som kom och gick snabare än tåget jag nu sitter på.
Flashbacks.
Vid 2 tiden fick jag iallafall nog av folkmassan och med en Rosa Pantern drink i näven och med dem två ihopparade turturduvorna hack i häl, spatserade jag ut från Bratt.
Inatt sov jag på maries bänk till soffa ochenligt ryktet ska jag under natten både ha trillat i golvet och yrat om mitt x. En helt normal natt med andra ord.
Suck.
Eftersom jag i nuläget i princip skulle vilja ändra varje ord jag sagt till någon igår så vill jag nu lista vad man ska göra för att undvika Ångest, puh-ande, huvudvärk, flashbacks och suckar dagen efter.
1. Messa aldrig 2 ggr i följd. Får du inte svar så väntaaaa.
2. Säg aldrig ordet SNÄLLA. Det är ett tydligt tecken på att du är tjatig.
3. Tillämpa drastiska åtgärder. Radera numret till någon om du är rädd för att du inte klarar av att följa ovanstående punkter. Då kommer du inte KUNNA höra av dig och hör någon mot förmodan av sig så får du numret och kan svara.
Kommentarer
Trackback
