go go go!
Jag virvlar vidare.
Jag har kommit på att jag är fruktansvärt otålig av mig. Jag har inte en minut över till att väntaväntavänta. Detta är rätt krävande, inte minst för mig men säkerrt också för min omgivning. Att ständigt vara på väg eller att alltid tänka på att jag borde vara på väg gör att ingenting får ta onödig tid.
Jag kan sitta på en föreläsning och fundera över allt jag kunde gjort istället. Efter ett tags lyssnande kan inte mina ben vara stilla utan ofta börjar dem guppa upp och ner eller också så blir jag arg över det sega tempot och så kniper jag med tårna. Det där tåknipandet har räddat mig från trubbel många gånger. Vissa biter sig i tungan. Jag kniper med tårna. Det får mig att hålla käft i lägen när det inte lämpar sig att göra något annat och det underhåller sprallet i mig som vill springa någon annanstans.
På jobbet är det bra för där är det ofta jag som sätter tempot på det jag gör. Och om jag vill jävlas med folk som är lika otåliga som mig så går det bra det också.
Jag älskar när det går fort. Jag har inte tid att vänta. När jag föddes var jag blå som ett blåbär för jag hade tryckt mig ut i världen alldeles för fort. Varför vänta? Ska man ut så är det lika bra att sätta igång liksom.
Jag har kommit på att jag är fruktansvärt otålig av mig. Jag har inte en minut över till att väntaväntavänta. Detta är rätt krävande, inte minst för mig men säkerrt också för min omgivning. Att ständigt vara på väg eller att alltid tänka på att jag borde vara på väg gör att ingenting får ta onödig tid.
Jag kan sitta på en föreläsning och fundera över allt jag kunde gjort istället. Efter ett tags lyssnande kan inte mina ben vara stilla utan ofta börjar dem guppa upp och ner eller också så blir jag arg över det sega tempot och så kniper jag med tårna. Det där tåknipandet har räddat mig från trubbel många gånger. Vissa biter sig i tungan. Jag kniper med tårna. Det får mig att hålla käft i lägen när det inte lämpar sig att göra något annat och det underhåller sprallet i mig som vill springa någon annanstans.
På jobbet är det bra för där är det ofta jag som sätter tempot på det jag gör. Och om jag vill jävlas med folk som är lika otåliga som mig så går det bra det också.
Jag älskar när det går fort. Jag har inte tid att vänta. När jag föddes var jag blå som ett blåbär för jag hade tryckt mig ut i världen alldeles för fort. Varför vänta? Ska man ut så är det lika bra att sätta igång liksom.
Kommentarer
Trackback
