Single & Shopaholic..

Minns ni den där sagan om den där katten som hette Assar? Tror det var en katt och jag tror den hette Assar. Det kan ha varit en tiger med som hetter något annat på A... Hur som helst så minns jag den väl. Det var en pixiebok och jag lyssnade till den många gånger när jag skulle somna medan jag sörplade i mig min välling. Den handlade om Assar som skulle baka en kaka. Men alla hans vänner ville att han skule ha i något av deras respektive favorit ingredienser. Någon ville ha kött i kakan och någon ville ha honung osv... Alla la i sina favoriter i kakmixen när inte Assar såg och sen när det var kalas så var kakan en pest för man kan inte göra så. Det går ju inte. Det blir inte bra.
Jag känner mig som Assar ibland. Hela min omgivning vill ha sin del och till slut ska jag vara på 21 ställen samtidigt. Varje gång jag är i Falkenberg har jag en miljon grejer inbokat och så fort jag kollar på klockan och säger att jag måste vidare så tycker många att dem inte prioriterats nog. Och en sak som dem flesta någon gång sagt till mig är:
Ja men stressa inte. Boka inte in så mycket- Men du kommer väl till mig va?
Det blir till slut ganska stressigt eftersom att alla säger så och alla tar för givet att man är den enda som sagt så. Så därför får jag sällan förståelse för min stress. Alla tror att dem är viktigast. En helg i mitten av december har jag 4 grejer jag vill göra.
Lillsös fyller 16 och vill bjuda hem mig på kalas.
Tjejerna vill komma hit och ha julmys med tomtesäck.
O kommer hem från brasilien och vill ta upp missad tid.
Jobba.

Alla grejerna är viktiga för mig och var och en av grejerna är viktiga för respektive personer.
Jag väljer lillsös kalas för födelsedagar prioriteras högt hos mig! Och lillsös födelsedag tänker jag inte missa eftersom att hon är underbar. (jag vet att du läser, får jag låna din vita tischa som tack för publiceringen?)

Vad jag vill komma fram till är att jag verkligen vill hinna med allt och alla men det är svårt när man bor på 2 ställen och utöver det som lockar i falkenberg måste jag lägga energi på skola och förhoppningsvis hinna få in lite cubuslön.

Men detta inlägget är inte ett gnäll inlägg egentligen. Jag är glad att jag faktiskt är så upptagen att det blev ett helt inlägg ägnat till det. För det värsta jag vet är att vara ensam. Jag antar att jag bara ville förklara mig och varför jag ibland måste tacka nej till saker.

Kärlek.