Single & Shopaholic..

Nu sitter jag på tåget igen. På väg bort, iväg,hemifrån,hem...

Brukar göra såhär. Fly. Så fort det blir jobbigt så packar jag min kappsäck och drar. Det enda som ändrat sig är destinationen. Bort är det visserligen fortfarande, men Falkenberg brukar vara avgångsterminalen och inte ankomstterminalen. Nu är det inte längre hemma för mig så nu flyr jag dit. Till mamma och pappa och deras trygga famnar.

Igår skulle jag prata med O. Blotta mig och ge mig hän åt honom. Jag skulle säga att jag ville satsa på oss och var beredd på att få ett leende och en vidöppen famn att krypa upp i. Jag skulle köra med öppna puckar och vara spikrak i min ståndpunkt. Innan jag ens öppnade munnen halsade jag i mig 2 glas rödvin och sen var jag visserligen inte så spikrak men framförandet var det och orden kom ut som jag repeterat på vägen uppför alla tusen trapporna till lägenheten. Jag tror att han har ryggat tillbaka när jag vart så osäker för välkomnandet var stelt och aningen osäkert. Det gjorde mig vilsen och ännu mer rädd. Varför tassar man fortfarande runt gröten i vår ålder?? Jag som trodde att han var annorlunda. Ingen är annorlunda. Det blir aldrig mer som på lekis.

Får jag chans på dej?
Nej
Nej ok men då frågar jag Hanna.

eller

Får jag chans på dej?
Ja
Sen bytte man armband. Man slutade visseligen att ses efter att man konstaterat att man var ihop men man hade iallafall det där armbandet som bevis.

Nej den tiden är över och kommer nog aldrig mer igen. Fan.Fan.Fan. Jag saknar lekis.