Single & Shopaholic..

Jag har funderat på en sak. Nät dejting.
De flesta jag känner är livrädda för att signa upp sig på match.com och liknande. Och det är faktiskt inte så konstigt med tanke på att en del människor kan lägga en hel förfest på att fnissa åt skojjiga profilbilder på dejtingsajter. När det först kom tyckte jag tex att det var det mest oromantiska som fanns. Jag har ännu svårt att föreställa mig min profil på den typen av sajt. Det känns så pressat. Marknadsför dig själv med max 100 ord liksom..jaha. Jag hade troligen inte kommit längre än till just den där lilla textrutan innan jag hade dragit därifrån illa kvickt. Det är inte min typ av ställe. Idag på lunchen satt vi och pratade lite om just nätdejting och jag blev ännu mer klar i min ståndpunkt. Jag har kommit fram till att jag inte tror på att söka. Jag vill hitta honom av mig själv, av slumpen och inte genom att kryssa i "brunett", "inga barn, men gärna i framtiden" och "1.80 lång" och sedan trycka på sök. Och händer det något över huvud taget på dem där sajterna elle finns det en sån där poke ruta som på facebook så att folk underhåller sig med det i ett halvår innan man lägger ner sin poke flört för att man träffat någon som faktiskt kunde säga hej på närköpet? Jag vill inte dissa dejtingsajter,jag tror bara inte att den typen av dejting är något för mig.