analysera mera
Jag skrev härom sistens om min tur. Eller snarare om min otur. Jag har tyvärr inte kommit på hur man fuskar på lisebergs chokladhjul och inte heller har jag lärt mig att urskilja pojkvänsmaterial i baren en fredag. Oturen kvarstår alltså i såväl spel som kärlek.
Jag befinner mig just nu i ett sådant tillstånd där turen inte spelar så stor roll. Är inte turen där, tar jag väl oturen. Pratade med sös om det härom natten. Det är som om hon och jag befinner oss i samma galax just nu och vi liksom suger ur saften ur det senaste som gav oss några gram kärlek. Blev en kväll med O förra veckan. Inte meningen att det skulle bli en helkväll men klockan blev natten och jag drack allt annat än vatten. Han är fin men han är för sluten. Jag är så ostabil att jag trillar ikull för minsta snarkpust så det jag behöver är någon som är stabil och inte vacklar ens för en orkan. Han kommer nog aldrig att kunna släppa in mig.
Men...OM jag är despo efter något finns det i min mobil ett sms från någon annan halv 5 en lördagsmorgon med ett erbjudande om 30 minuters kärlek. Schysst av denna någon att tänka på mig. Herregud, är det vad man får nuförtiden? 30 min...Jisses. Men vi skrattade gott när jag o tjejerna bläddrade igenom inkorgen och såg det genom nyktra ögon till frukosten.
Och självklart svarade jag inte ens. Ifall någon därute skulle tveka.
Häromdagen på Lindex fick vi inte vår leverans för spegel-leverantören hade kört av vägen. Alla speglarna hade gått sönder. Jag började nästan gråta på hemvägen för jag tänkte på hans framtida liv. Om han ens överlever natten. Han kommer var otursförföljd i 7x ett tjugotal speglars tid. Jag har ingen vidare tur i vare sig spel eller kärlek. Fine. Men det har gjort att jag lärt mig följande: Jag måste fokusera och ta vara på dem få önskningarna jag faktiskt får i form av stjärnfall och mandel upphittande och annat. Tex så vet ju alla att man får en önskan om man lyckas knäcka en pepparkaka i 3 delar. Enligt den bamse tidnigen som lärde mig detta i, för si sådär 15 år sen, så måste man tugga i sig alla 3 delarna medan någon annan tittar på och gör roliga miner. Visar man tänderna när man tuggar i sig kakan brinner önskningen upp och man kan glömma allt vad lycka heter. Jag måste tugga mina bitar av pepparkakan vääääldigt vääääldigt saaaktaaaa för mina önskningar tar 5 gånger så lång tid som alla andras. Minst. Jag kan tex inte önska mej ett par skor för det skulle kunna resultera i ett par gröna plast sandaler från teneriffa. Hu. Jag måste specificera mina önskningar och detaljera dem in i minsta detalj. Istället för ett par skor lyder min önskning tex ett par Sedaraby by Manolo Blahnik. Men se det räcker inte för sen måste jag ange storlek och dag för leverans etc etc. Eller om jag önskar mig att bli gift så skulle det kunna gå vansinnigt fel. Jag hade kunnat vakna upp i en aprikosfärgad 80 talsblåsa med puffärm på ett hotellrum i LA och gud vet vem som hade legat brevid. Vid en sån här önskning är jag alltid väldigt noga med bröllopsklänningens designer, tjocklek på bröllopsbudgeten, tjocklek på min makes plånbok, valet av bröllopstårta, vinter eller sommarbröllop och om jag ska kasta buketten snett bakåt åt höger eller snett bakåt åt vänster. Och vem som ska fånga den. Jag vill ju inte att exempelvis min makes plastikopererade barndomskompis fångar buketten för det skulle kunna innebära att hennes bröllp (som blir det nästa) är med min make! Detta är bara ett exempel på att mitt huvud går på högvarv när en önskan tilldelas mig.
DÄRFÖR mina vänner, använder jag hela min önskningstid när den infaller (22.22 minuten eller annat) och varje sekund behövs kan jag tala om!
När allt räknas är det detaljerna som avgör.
Eller hur är det nu Hasse Aro säger på Efterlyst?
