Single & Shopaholic..

I söndags när jag o sös bakat våra sega kolachokladkakor och satt och mumsade på dem och avnjöt ett glas FRUKTansvärt god proviva-juice, kollade vi på ett program om förbjuden frukt. Jag kan inte titta på den typen av program utan att beröras och mina tankar stannar aldrig kvar i soffan när tv'n stängs av (därav min blogg). Jag satt därför hela resan malmö-göteborg och funderade över frukten som inte var tillåten.
Jag satt också och funderade på min egen relation till den förbjudna frukten och kom fram till följande
-Relationen finns definitivt.

Jag vill inte att han ska vara förbjuden frukt men om han inte vart det vad vore han då? Blott en frukt? Eva ville inte ha bara ha ett äpple i Edens Lustgård- Hon ville ha det förbjudna äpplet och det vill vi väl alla på ett eller annat sätt? Det är konstigt, att vi alltid tycks vilja ha det vi inte kan få. Och när vi väl har det, när äpplet trillat ner och det är ok att äta det, då väntar vi med att värdesätta det tills att någon annan roffat åt sig av det. Eller så låter vi det ruttna på marken.
Min förbjudna frukt är så förbjuden att jag avstår från att skriva närmare om den (och jag brukar inte avstå från att skriva mycket).

Jag har under den senaste tiden fått bevisat för mig att  jag inte är den ända i mina kretsar som nallar på förbjuden frukt. Självklart blottas inga namn men oj så vi smaskar i oss! Jag har vart hård och många gånger har jag nog aggerat domedagen själv när mina nära slickat sig om munnen.

Jag tycker egentligen inte att man får äta på sånt som inte är ens eget men jag ska erkänna att jag har ändrat uppfattning lite lite. Om jag nu vill ha en bit, så får jag faktiskt tråna. Låt mig dreggla och låt mig lukta. Sen är det upp till frukten att inte locka mig mer.