Febrigt.

Jag bad om något som skulle distrahera mig från min mobil för ett tag sen. Svaret blev influensa och jag har faktiskt distraherats avsevärt. Jag har tex snytit mig 1 gång i kvarten och hostat så många gånger i minuten att jag nu har ont i revbenen. Nu är febern borta på termometern men jag känner mig ändå mer febrig än någonsin.

Jag och O blev historia i måndags och jag fick ännu ett X (om det nu kan klassas som ett X) i mitt bagage. Som jag sa till någon; Snart är jag så baktung av allt bagage att jag trillar på ryggen. Undrar om nån hjälper mig upp när jag ligger där och sprattlar...
Jag hatar att ta denna typen av beslut, att vara den som samkallar till ett möte. Men ett möte blev det och jag fick babblat ut så mycket att dem sista orden kändes som galla. Det fanns liksom inget mer att säga till slut, jag var tom. När O gick hade jag mascara överallt utom på just ögonfransarna och så fort dörren stängts efter honom så fylldes jag som på nytt med ord. Ord som jag önskat jag sagt innan han gått ut genom dörren. Men nu är han borta och det känns som att han tycker det är rätt skönt.

Det där N'et som kom emellan M och O var kanske ingen Versal utan en gemen, men även en gemen kan ställa till det. och det kändes som att N'et mellan oss bredde ut sig mer och mer. Kanske hade jag aldrig blivit av med det och det skrämde mig. Han hade nog en mur runt sig och naiv som jag är så trodde jag att jag kunde komma igenom den och nå honom på riktigt. Men till slut kom jag till insikt om att det är svårt att lära gamla hundar sitta. Speciellt svårt är det om hunden i fråga är 34 årig och utan koppel...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0