bootycall
Hur vet man om det är ett bootycall eller om det är ett verkligt intresse och en känsla av något mer?
Jag har trott mig kunna urskilja det för jag har fått såna där klockrena vibbar. Personen i fråga är en sån skönhet så jag har liksom bara tackat nej och styrt in det hela på diverse picknickar, söndagsfrukostar på stan, bakkvällar, biobesök, promenader...ja allt för att ge denna skönhet en chans att höja sina stjärnor i min anteckningsbok. Men det har väl gått sådär. Fram tills nu har jag har bara suckat och tyckt att det hela är en smula patetiskt men igår kväll när det återigen ramlade in en mysförfrågan runt 22 tiden blev det bara för mycket. Tll saken hör att det vart ljudlöst hela veckan. Egentligen alla veckor. Utom helgerna. Man skulle kunna kalla det ett mönster och jag vet var trådarna sitter. Jag förväntade mig detta sms och hade troligen blivit mer förvånad om det inte kommit. Eftersom jag tackat nejnejnej till dessa mysstunder omkring 6 gånger dem senaste veckorna,(5 veckor rent exakt för ena veckan kom det två stycken) så trodde jag att jag gett klara vibbar om att jag inte var intresserad av denna typ av möten. Men igår fick jag alltså klart för mig att jag inte vart tydlig nog för runt samma tid som dem andra gångerna ramlade det 7e in i inkorgen (eftersom jag gillar listor bockar jag av dem, mest på skoj men ändå bra att ha).
Jag är en person som uppskattar vardagen mer än helgen när det kommer till dejting. Att få ett godmorgon sms en onsdagsmorgon får mig att le så mycket mer. Eller en spontan pomenad på eftermiddagen istället för en fyllestapplande hemväg en söndagsmorgon. Tror inte jag är ensam.
Inget är så avtändande som det denna ovan omtalade kille gör. Jag sätter taggarna utåt och han sumpar sin chans till en normal dejt om han inte skärper sig.
Detta har varit en vågskål för mig under några veckor. Hans utseende är ett utseende som alla i min omgivning vet får mig på fall. Jag vet det också och därför väger utseende delen tyngre än vanlig i detta fallet. (plussidan för förpackningen alltså) Men hans personlighet har klara brister. Humorn får mig inte att gråta av skratt och det är det jag värdesätter högt (minussidan). Sen är det några till personlighetsgrejer som jag noterat på samma papper som jag räknar sms:en på och där kan jag med se tydliga minustecken. Och då har vi bara vart på 2 dejter.
Jag har vetat hela tiden att denna kille har kvarstått pga sitt utseende men jag har sett mellan fingrarna. Först tänkte jag att jag skulle kunna göra en personlig make over men nu tror jag inte att jag skulle orka med ett sånt projekt. Jag kan ju inte tvinga någon att skratta till Mia och Klara. Eller det kan jag ju men om det skulle vara en långsikitig humor förbättring hade jag fått ta det i små etapper o jag hinner inte för jag måste jobba och plugga och på övrig tid vill jag hinna köpa skor och sånt.
Kankse är det jag som är naiv. Jag kanske borde segmentera (tentade nyss av marknadsföringen så vill gärna tillämpa mina nya ord) min marknad bättre.
Vissa killar är partnermaterial och vissa killar är nog bara ögongodis.
