robinson krus-a?
Härom kvällen kunde man vid solnedgången se en flicka i kilklackar som uppe på berget vid majvallen kasade nerför bergskanten.
Hon skulle träffa en pojke och smart som hon var tänkte hon gena nerför berget istället för att gå den normala trafikerade vägen som normala flickor gör.
Hon tänkte att det skulle vara smidigare men när den lilla stentrappan tog slut och berget blev brant blev hon tveksam till sin idé. Eftersom denna flickan är väldigt envis fortsatte hon nerför utan trappan. det blev brant och gräset övergick till klippkanter. till slut kom hon till ett stup på för många metrar. då fick hon vända på nosen igen för att traska tillbaks. Men det var brant uppåt med och flickan kunde inte begripa hur hon kommit ner för den branten. Flickan började sjunga lite o försöka liva upp stämningen för nu var hon inte glad. Hon tog upp mobilen och började texta ett sms till pojken som hon skulle träffa.
Hej jag kommer senare, jag sitter på..
Flickan raderade bokstäverna för det kändes inte som att hon fick till det med sin ursäkt, hur skulle hon förklara att hon satt på berget i stan och inte kunde komma upp eller ner? Hon hade fin utsikt iallafall. Ända bort till stigberget såg hon.
Nu började hon bli lite stressad för vem kunde hjälpa henne? En lyftkran? Men täcker försäkringen den? Och vad genant...Nej hon fick ordna upp detta på något sätt. Då fick hon syn på en kraftigare trädgren som växte vid en stenklippa. Hade flcikan vart tecknad hade hon fått en sån där glödlampa ovanför sitt huvud men det var hon inte så den syntes inte. Flickan kastade ner sin lilla handväska i förväg och sedan tog hon sats och svingade sig i trädgrenen (läs:lian) släppte i exakt rätt ögonblick, och landade på en grästuva. Hon landade visserligen på mage så hennes uringning fick besök av barr men hon var vid gott mod. Eller sådär gott mod. Från grästuvan var det inte lika brant att ta sig ner så nu kunde hon kasa på rumpan neråt och efter några krampaktiga minutrar var hon nere på den stora vägen.
Dem som nu såg flickan skulle nog tro att hon vart i slagsmål. Strumpbyxorna hade fått maskor, grenar och hade garnerat halsduken och hon fick dra bort en jordfläck från ansiktet.
För att inte lämna ut någon berättar jag inte vad flickan hette.
