sms lexikon?
Vi kan väl lika gärna fortsätta med mobiltemat nu när den ändå är tyst och inte stör. För den är visserligen inte så aktiv just i detta nu men oj så den har rört till det ibland. Och det gäller inte bara min mobil. Mobiler i allmänhet är svårtolkade varelser och ibland kan man fråga sig som just det som min älskade J en gång frågade oss: Hur många blondiner krävs det för att svara på ett sms?
Det har jag ingen aning om men det krävdes 4 ½ brunetter iallafall! (En av oss har svårt att inse att hon inte är brunett men för att vara snäll räknar jag hennes vilja som en halv).
Detta var en av många kvällar som vi tolkade sms. Vi blev rent svett och hade någon hört oss där vi satt så hade man undrat om den där sms-funktionen inte fått lite väl stor makt över oss.
Neeeeeeeej, är du inte klooook, du kan absolut inte bara skriva punkt!!! punkt,punkt,punkt måste det vara annars är du sååå körd!!
osv osv..
Vi väntade med helspänn på plinget och när det ljöd satt vi som små barn på julafton medan den av oss det rörde läste upp för oss. Och sen tog det ytterligare en prestigefylld kvart innan vi enats om antalet punkter och bestämt öppningsfras.
Krånglar vi till det för oss? Kanske. Men vad annat kan vi göra när vi under våra 5-10 år som mobil slavar varit med om så mkt smärta pga just felskrivna sms. Och vi må vara naiva som tror att bara för att vi skriver rätt så kommer vi att få tillbaka ett lättolkat svar. För denna man som var huvudrollen i allas vår kväll var allt annat än lättolkad. Han var så svår att det krävde 4½ brunetter att få kläm på vad han egentligen skrev..
Om det fanns ett lexikon som innehöll exakta tolkningar för vad 1, 2 respektive 3 punkter egentligen betyder så hade vi sluppit detta.
Eller för att dra ett annat regellöst beteende: En kyss på 1a dejten- Är det okej eller är det ett "gift dig med mej?"
Slutkläm:Mer regler åt dejtandet!
ljudlöst
Jag låter tystheten i bloggen tala för tystheten på min mobil.
för mycket struntprat för att hitta en lämplig rubrik.
Min underbara manliga vän V suckade inatt i luren över kärlekens frånvaro. Men jag sa till honom att han hellre ska vänta in den där kärleksbomben än att ha nåt bara för att ha nåt. Jag hann knappt säga klart meningen förrän jag rannsakade mig själv. Vad håller jag på med? Vad håller jag och O på med? Eller snarare vad är det vi INTE håller på med? Vad den än är vi inte håller på med så blir jag galen samtidigt som jag nästan börjar bli likgiltig. Allt har stannat upp, men jag vet inte om jag väntar på att det ska återgå til det som vi hade innan. Jag vet inte om jag väntar för jag vet inte vad jag väntar på. Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge men jag vet inte ens om jag väntar på nåt gott...
Det jag försöker få fram är antagligen att han inte beter sig som jag vill att han ska bete sig och jag börjar lessna nu så jag trycker snart på delete. Jag orkar inte dra ensam och se till att vi säger gott nytt år eller bara godmorgon. Bollen är hans. Tar han den?
To be continued....
Tolvslaget.
Vi räknar ner..
10...jag tar upp mobilen...
9...börjar titta på displayen...
8...öppnar samtalslistan...
7...vem ska jag ringa?...
6...O?
5..Xet?
4..O?
3..Xet?
2..O?Xet?O?Xet?O?Xet?O?Xet?O?Xet?
1...gaaaaaaaaaaaaaaah!!! oxooxoxoxoxooxoxooxoxoxooxox?!?!?!?!?!
Gott nytt år!!!!
Jag trycker på ring och han som svarar låter bekant,trygg och inte alls förvånad. Jag får desutom en känsla av att om jag väntat en sekund till hade det ring på min mobil.
Och den där kyssen då? Jag tittar upp och ser 2 par i varje ögonvrå som kysser varandra. Jag hinner inte ens sucka högt förrän J ser mig och ger mig en nyårskyss. Tack hjärtat.
Kyssen med stort k.
Nu sitter jag på X2000, på väg till 2009
Nyåret må vara överskattat men jag tycker om det. Spännande. Vet inte varför just det ordet känns så passande men det är det som klingar högst i mina öron. Tolvslaget är trotts allt tolvslaget. Förra året stod jag på Goa's strand bland en massa indier och kysste mig igenom dem sista sekundrarna av 2007. Då var det X som kysste mig och det fanns inget annat i skallen än att det var skulle vara vi två genom hela 2008 med. Ett år senare är allt så annorlunda och vem kysser mig när klockorna slår? Den där kyssen är den bästa kyssen och den är så där voltande pampig att hjärtat slår högre än klockorna på TV.Det blir inte X. Det blir inte O. Det blir nog bra ändå.
ho ho ho...
Julen är härligt!
Det tycker jag-helt ärligt
Mat, umgänge och Kalle Anka
Det finns ingen tid för kärlekskranka
Julklapparna sliter jag upp
Är det fel blir jag arg som en tupp
Jag önskar alla kunde följa min lista
så hade man sluppit att om kvittot tvista
Årets jullapp var ju ett bridrag till nån fattig stamm
typ pengar till en brunn eller ett lamm
Jag fick inte ett enda får från Guinea
istället kunde jag glatt spendera presentkort på annandagsrea
Juldagsmässan sket jag i totalt
inte ens gud kan ge mig kärlekråd mentalt
jag har dessutom fått nog av alkohÅl
och den där oblaten är på tok för fettsnål
Istället somnade jag sött
och vaknade lika trött
men juldagen blev topp ändå
även om jag såg dubbelt dan därpå
Detta rim skulle publicerats för länge sen
Men blogg.se har ju krånglar ju igen
God jul och gott nytt år
Hoppas att min kärlek framgår!
frågor.
En gång för några år sedan DD'ade jag. DubbelDejtade.
Rik,bortskämd,ap snygg,player VS Snäll,mysig, trogen till tusen.
Så resonerade jag då. Men vad är jag att dömma? Jag var ju den som playade om någon och såhär några årsenare kan jag via facebook snoka reda på följande:
Den rika,bortskämda,ap snygga playern är förlovad och den snälla,mysiga, trogna till tusen killen gjorde just en DD'are.
Så dem där två var tydligen inga topp exemplar på stereotyper. Men vem fan är en stereotyp idag? Är O? Vilket fack hör han till egentligen? Ibland är han si och ibland är han så. Det gör mig tokig. Just nu är han exremt svår att kategorisera och det gör mig livrädd och tokig. Egentligen gör hela han mig livrädd. Jag får inte kläm på oss..Skulle vilja läsa hans tankar så många gånger att jag tror att jag skulle behöva ett helt O-lexikon för alla tillfällen.
Och en sak till. För några dagar sedan frågade en manlig vän mig om kärlek. Ja skratta ni, men många ber mig faktiskt om råd och även om mitt eget kärlesliv är ett virrvarr så har jag oftast full och total kontroll över andras. Han undrade rätt och slätt Hur vet man om man är kär? Om man någonsin varit kär? Mitt svar på den frågan blev Vet du vad du letar efter? Underförstått; Är du kanske gay? Nej, det var han nog inte tordde han men frågan kvarstod och jag kunde inte vifta bort den ens när jag kommit hem och krypit ner under täcket. Hur fan vet man det? Eller hur svarar man på det? Är allt man kan säga det där klyschiga om pirret i maggropen eller finns det litterär fakta att ta på?
HUR FAN VET MAN OM MAN ÄR KÄR???????
praktik mot känsla- känsla mot praktik?
Det är svårt med känslor. Jag är känslomässigt labil många tusen gånger om dagen känns det som. Inte balans nån stans. Det är svårt att skapa balans med någon när man inte är i balans själv. Men nu är han iallafall på rätt sida ekvatorn så nu är det lättare att komma på vad det är man ska komma på.
Ibland undrar jag om kärleken är lika känslomässig som jag är?
Eller är den rent ut sagt praktisk?
Det är hur som haver en jädra skillnad och det har påverkat mig i mina dissar och hissar av män. För om jag är på en öde ö med en person- Skulle mitt val då bli annorlunda än om jag lever som jag gör idag med allt praktiskt som har betydelse som bostad, inredning, intressen, familjeliv, uppfostran, ekonomi...
Är partner-valen vi gör praktiska eller känslomässiga?
Går det ens att välja mellan dessa? Och i så fall- Vad väger tyngst?
Kanske kan vi aldrig komma ifrån det praktiska. Kanske hade personen jag var känslomässigt engagerad i, ändå blivit ett praktiskt problem. Kanske hade han en dag kommit hem till vår hydda på den där öde ön och sagt att vi skulle inreda med ett färgglatt plastgolv från ett gammalt vrak...
Liseberg i mitt hjärta.
Jag älskar årstider. Dem påverkar mig på många sätt. Igår kom snön till Göteborg. Kylan har vart här ett tag men nu kom även snön på riktigt. Efter den sista tidens milslånga telefonsamtal flera ggr om dagen med tröst och skratt och längtan kom även mamma och det var härligt.
Vi var på Liseberg och jag kände mig sådär härligt liten. Jag älskar Liseberg. Jag skulle vilja bo där bland alla ljusen och starta varje dag med en vända i slänggungan. Där ser man över hela Göteborg. En sån överblick skulle jag vilja ha över mitt liv.
På kvällen pyntade vi med ljus i min lägenhet. Mamma hade fixat en speciell ljuskälla till mig som hon vet att jag älskar.
just cut it
Men ännu värre blev det när jag skulle till frisören. Inte nog med att man har vattenkammat hår och mittbena och sitter i lysrörsbelysning. Resultaten blev aldrig lyckade och jag kunde inte med att säga ifrån så jag höll tillbaka tårarna och drog på mig mössan så fort jag var utanför salongen.
På senare år har det blivit bättre. Jag är enormt noga med att ge instruktioner och brukar börja med att tala om att jag har en fobi för frisörer. Det brukar hålla dem i schack.
Nu är det dags igen och jag vet inte om jag vågar med att möta saxen.
Om ändå killar var lika skraja. Det är sannerligen inte många som har koll på det svenska ordet lagom. Varför klipper dem alltid för kort???? Sen går det några veckor och det förvandlas till haleluja. Men då är det dags för saxen igen och sen börjar allt om.
Men nu är det mig det gäller.
Att klippa eller inte. Det är frågan.
Exponering
Såhär blev resultatet...(Ursäkta skrynklet men vi är medvetna om att strykning är a och o och vi fick tillåtelse att hoppa det, pga tidsbrist).
Mina tankar om bröllop känns som en karta utan slut och vädersträck. Det känns så enormt stort och jag kan inte riktigt förstå hur man kan komma fram till ett beslut. Tänk om jag, när jag står där och ska gifta mig, ångrar att jag inte valde tubtopskorsett, ångrar att jag inte bönade lite extra om en dyrare ring, ångrar valet av plats, eller tänk om jag ännu värre- ånrar valet av kille??
Hur ska man kunna välja en av alla kakor i burken? Det känns lite som att tusen beslut ska fattas och jag som inte ens kan slänga kvitton för att jag ångara mina köp innan dem ens flyttat in i garderoben. Hur ska jag kunna välja make utan att ha rätt till bytesrätt eller ungdomen tillbaka?
Full rulle i nattmössan.
Min chef slängde åt mig en uppgift om att exponera halva ytan i hela butiken på ett "ordinärt och avancerat sätt". Jag sprang runt som en galning och när jag vaknade till och var trött och utmattad i min 1.40 säng så satt han o tittade på mig från garderoben o sa att jag inte hade tid att sova för vi skulle öppna om en kvart.
Då drog jag mig upp ur sängen och ut till köket för att kolla i kylen om jag hade nån mjölk till kaffet. Kände väl att jag behövde koffein om jag skulle orka. Hittade en kopp med lite mjölk i, i morse. Så långt hann jag tydligen innan jag av en slump råkade titta på klockan o se att den var 3.07
Efter lite rynkande i pannan gick det upp för mig att jag nog inte behövde oroa mig över att exponera kläder.
Det är lustigt. Fastän jag var i mitt eget kök och stod i flanellpyjamasbrallor så fattade jag inte att jag var hemma. Jag trodde att jag var i nordstan ända tills jag såg några siffror på klockan..
Hursom haver så gick jag och la mig innan jag hävt i mig kaffe. Så sen sov jag som en stock. (Hade ju ändå vart på jobbet större delen av natten så jag var väl rätt trött). Vaknade exakt 09.00 och min dataföreläsning började 09.00 så bråttom fick jag! In i duschen o efter lite roliga minuter, där jag gjorde lustiga frisyrer av shampoo löddret, kom jag på att jag ju faktiskt hade ont om tid så sen var det fullt ös! Min hårblås är kvarglömd hos mamma o pappa så jag fick headbanga för att torka håret. Sen kom jag på att jag kunde vara lite effektiv medan jag ändå väntade på att håret skulle torka så jag drog fram dammsugaren och sög upp smulor. Rätt snart märkte jag att det kom varmluft från dammsugaren så då kom jag på den ultimata idén att låta den aggera hårblås. Jisses, måste ha sett lustigt ut när jag satt där över dammsugaren med kammen i högsta hugg...
Förmiddagen bjöd på kunskap i excel som jag tydligen är kass på. Speciellt usel är jag på den biten där man ska skriva in formler för att få ut summor...Fattade inte riktigt det där.
Blir så less med. Jag tycker inte alls om siffror som ni säkert vet. Tycker att mitt liv kretsar alldeles för mycket kring siffror i form av åldrar, längdmått, ändra mått, och prislappar. Kvitton är dessutom det värsta jag vet. Fulla med äckliga siffror är dem! Jag vet att jag gnällt om det förut men är inte livet tillräckligt sifferfullt som det är???? Måste jag lägga en förmiddag på att hitta på summor?!?!
Nu ska jag sova. Vaknar jag i någorlunda tid imorgon så ska jag blogga lite till frukost.
Natti.
simsallabim.
Det känns som att grymt många i min omgivning pluggar ekonomi. Hur många ekonomer får det egentligen plats i vårt avlånga land? I min hjärna finns det tydligen inte plats för en enda liten tomtenisse-ekonom. Iallafall inte om man ska tro på mitt kontoutdrag från idag. Fan fan fan. Jag skulle ju spara men där står bara en jädrans massa minusar. Jag hatar dem. Minustecken är inte vackra nånstans. Jag trodde jag var en duktig ekonom. Jag har ju hur många regler som helst för hur jag ska spendera. Kanske borde fylla på i min regelbok om hur jag inte får spendera...
Jag har väldans lätt för att kisa med ögonen varje gång jag kommer hem till en posthög med fönsterkuvert. Under 21 år har jag gett dem direkt vidare till pappa men nu när jag flyttat och blivit stor (ha ha ha) så försvinner dem inte fastän jag kisar. Dem ligger bara kvar där dag efter dag, och rätt vad det är så börjar jag nästan svettas när jag ser dem. Eller frysa för att elen stängts av. Jag önskar man kunde trolla bort saker som är fula. Som fönsterkuvert.
Uschanamej för dem!
Drugs.
Lägger upp ett urval av det som flyttade in i min garederob...
Spetsat!
och pälsat!
Efterlängtade knästrumpor med fina rosetter!
Fodralklänningar.
En tub i svart skinn och en med en alldeles, alldeles...alldeles underbar rosettdetalj!
Nåt av det som inhandlades kan ha vart från Gina men det var bara för att jag trodde att jag skulle vinna på en trisslott så att jag skulle ha råd med det...
nu är jag as fattig och jämför priset på toalettpapper...igen.
i sovrummet.
Nu är O i ett land i fjärran och vi ska utmana vår relation. Att sakna eller inte sakna, det är frågan.
Man märker mer och mer hur vardagen nästlar sig in i den tidigare smekmånadsfasen. Det behöver inte vara negativt men en sak som vi fått kläm på är att våra respektive sovmönster är aningen olika.
Jag somnar i regel vid 2 när karin åker till jobbet. O's ögonlock blir tunga vid 22 och våra kvällsfilmer som vi alltid ser innan vi somnar blir inte så många eftersom varje film kräver minst 3 kvällar, och den första halvtimmen får vi se om alla 3 gångerna bara för att O slumrat in innan introtexten är över. När vi gett en film si sådär 3 chanser brukar vi se den på morgonenn istället och nästa kväll när det är dags för en ny film börjar hela processen om.
Jag tycker om att somna näranäranära och jag tycker om att röra mig mycket i sömnen. Jag är van vid att aldrig vakna som jag somnade och detta stör O i sitt sovande.
Han sover nog gott iallafall nu när han inte har ett snark monster på kudden brevid. Ja, tydligen så snarkar jag och en snarkare som jag, kan orsaka en bullernivå på upp till 90 decibel. 45 decibel är den rekomenderade nivån inomhus. Nu snarkar inte jag i närheten av den ljudnivån. Jag snus låter mer liksom. Men alla ljud som påverkar nattsömnen påverkar tydligen förhållandet med. Detta beror på att den tystsovande partnern blir så arg att det kan uppstå slagsmål i sömnen i form av kickar, knuffar och ivärsta fall utvisning till soffan. Än så länge har resultatet bara vart en småtrött O men vem vet vad som kommer frammöver. Att bli utvisad till soffan låter tämligen otrevligt. Jag undrar just vem som i slutändan hade fått flytta dit...
För ett tag sen tog O upp våra sov vanor. Han satt och log åt en reklam på TV och ville gärna att jag skulle uppmärksamma den med. Det var ett snarkplåster som demonstrerades. Sen kom nästa antydan på att mitt sovbeteende borde ändras för O föreslog en kudd bariär mellan oss.
Vi kan kramas o mysa men sen när vi ska sova kan vi lägga upp en kuddmur så sover båda jättegott och vaknar pigga!
Jag kunde inte annat än att konstatera att min skalman teori håller än idag.
go go go!
Jag har kommit på att jag är fruktansvärt otålig av mig. Jag har inte en minut över till att väntaväntavänta. Detta är rätt krävande, inte minst för mig men säkerrt också för min omgivning. Att ständigt vara på väg eller att alltid tänka på att jag borde vara på väg gör att ingenting får ta onödig tid.
Jag kan sitta på en föreläsning och fundera över allt jag kunde gjort istället. Efter ett tags lyssnande kan inte mina ben vara stilla utan ofta börjar dem guppa upp och ner eller också så blir jag arg över det sega tempot och så kniper jag med tårna. Det där tåknipandet har räddat mig från trubbel många gånger. Vissa biter sig i tungan. Jag kniper med tårna. Det får mig att hålla käft i lägen när det inte lämpar sig att göra något annat och det underhåller sprallet i mig som vill springa någon annanstans.
På jobbet är det bra för där är det ofta jag som sätter tempot på det jag gör. Och om jag vill jävlas med folk som är lika otåliga som mig så går det bra det också.
Jag älskar när det går fort. Jag har inte tid att vänta. När jag föddes var jag blå som ett blåbär för jag hade tryckt mig ut i världen alldeles för fort. Varför vänta? Ska man ut så är det lika bra att sätta igång liksom.
Brasilien, Nej tack.
Just nu ligger jag under ett gigantiskt mega täcke i O's soffa och hör hur han suckar över fotbollen på tv. Ibland prasslar han med en påse nötter eller dem sura ahlgrens bilarna som ständigt finns i hans skåp. Han måste prenumerera på dem eller nåt.
Härom kvällen hämtade han mig i Nordstan efter jobbet och i bilen hem konstaterade han att vi inte haft en enda fajt sen vi började träffas. Det är visseligen bara 2 månader sen men ändå..!
När vi kom hem och satt och kikade på lägenheter på nätet så dröjde det inte många minuter innan vi brytit vi den bariären.
M: Jag vill renovera!!
O: Vi kan renovera här!
M: Jaaaaaa!!
O: Jag tänkte mig brasiliens flagga i köket. Typ gult och grönt.
Efter vilda disskussioner där jag försökte förklara att det aldrig, inte under några omständigheter, är okej att göra en sån renovering kände jag att jag nästan började gråta, Samtidigt var jag så arg och upprörd över detta vidriga förslag att jag nästan åkte hem men istället tog jag mitt rödvinsglas, gick ut på balkongen och ringde Lina. När jag nästan frusit sönder mina tår ute i kylan och rödvinet var uppdrucket så lunkade jag in igen. Jag satt tyst i en halvtimme och sen viskade O att vi kanske kunde ha vitt och stilrent i några rum ändå...
Jag tror jag fick en enorm deja vu. Detta skulle inte vara en issue i mitt nya förhållande. Jag hade ju bestämt mig för att jag jag jag skulle betämma över inredning och att min partner bara ska nicka och acceptera. Det var planen. Jag tänke hålla mig till den och O får leka världskarta någon annan stans. Men inte i hans lägenhet iallafall!
Assars kaka.
Minns ni den där sagan om den där katten som hette Assar? Tror det var en katt och jag tror den hette Assar. Det kan ha varit en tiger med som hetter något annat på A... Hur som helst så minns jag den väl. Det var en pixiebok och jag lyssnade till den många gånger när jag skulle somna medan jag sörplade i mig min välling. Den handlade om Assar som skulle baka en kaka. Men alla hans vänner ville att han skule ha i något av deras respektive favorit ingredienser. Någon ville ha kött i kakan och någon ville ha honung osv... Alla la i sina favoriter i kakmixen när inte Assar såg och sen när det var kalas så var kakan en pest för man kan inte göra så. Det går ju inte. Det blir inte bra.
Jag känner mig som Assar ibland. Hela min omgivning vill ha sin del och till slut ska jag vara på 21 ställen samtidigt. Varje gång jag är i Falkenberg har jag en miljon grejer inbokat och så fort jag kollar på klockan och säger att jag måste vidare så tycker många att dem inte prioriterats nog. Och en sak som dem flesta någon gång sagt till mig är:
Ja men stressa inte. Boka inte in så mycket- Men du kommer väl till mig va?
Det blir till slut ganska stressigt eftersom att alla säger så och alla tar för givet att man är den enda som sagt så. Så därför får jag sällan förståelse för min stress. Alla tror att dem är viktigast. En helg i mitten av december har jag 4 grejer jag vill göra.
Lillsös fyller 16 och vill bjuda hem mig på kalas.
Tjejerna vill komma hit och ha julmys med tomtesäck.
O kommer hem från brasilien och vill ta upp missad tid.
Jobba.
Alla grejerna är viktiga för mig och var och en av grejerna är viktiga för respektive personer.
Jag väljer lillsös kalas för födelsedagar prioriteras högt hos mig! Och lillsös födelsedag tänker jag inte missa eftersom att hon är underbar. (jag vet att du läser, får jag låna din vita tischa som tack för publiceringen?)
Vad jag vill komma fram till är att jag verkligen vill hinna med allt och alla men det är svårt när man bor på 2 ställen och utöver det som lockar i falkenberg måste jag lägga energi på skola och förhoppningsvis hinna få in lite cubuslön.
Men detta inlägget är inte ett gnäll inlägg egentligen. Jag är glad att jag faktiskt är så upptagen att det blev ett helt inlägg ägnat till det. För det värsta jag vet är att vara ensam. Jag antar att jag bara ville förklara mig och varför jag ibland måste tacka nej till saker.
Kärlek.
Tillbaka!
Det var underbart att vara hemma. Hela söndagen var mammas och vi firade henne med falsksång, presenter, mat, mys och kärlek. Jag bakade en Toscatårta med vaniljfyllning och när jag var mitt uppe i baket, dvs det var kaos i köket och kladd över hela mig kom lillebror och undrade vad resultatet skulle bli...Men det blev fint. Proffsigt näst in till. Det är inte meningen att folk ska se mig baka. Jag är en person som tror på resultatet snarare än genomförandet och min sista finish med mandelspånen gjorde att tårtan glänste av skönhet.
Var lite jobbigt att åka iväg från mamma. Pappa skjutsade mig till stationen och det var på sekunden att jag hann med mitt tåg. Hade jag varit lite mindre stressad kanske jag hade kommit ihåg mina nycklar men det kan jag ju tycka är att kräva lite väl. När jag studsat av tåget i götet och satt mig på spårvagnen hem till lägenheten så kom jag ihåg en denna petitess. Mina nycklar ligger nog i mammas jackficka...Ringde mamma och det gjorde dem. Suckade så högt att det ekade och sen kom jag på en problemlösare. Skickade pappa att hämta nyckarna och ge dem till konduktören på nästgående tåg. Sen väntade jag på stationen i 2 timmar och när tåget rullade in letade jag upp konduktören och fick min nyckelknippa. smarties-maja!!
På kvällen tog jag ett viktigt beslut. Ett beslut om O som jag aldrig trodde att jag skulle ta för 1 dryg månad sen. Jag kastade mig ut, blottade mina känslor och bad om kärlek. Igår pratade vi och det kändes bra. Vi vill samma sak och vi tror att det kan bli något riktigt fint om vi lär känna varandras fulare sidor. Aningen svårtolkat kanske men jag förstår och han förstår och det är ju det viktigaste. Jag är glad att jag tog upp det. Undran över vad vi står har gnagt i mig och jag har snoozat mig själv länge nog nu.
På tal om att snooza så saknade jag det nog lite efter att jag tagit mig i kragen och pratat ut, för i morse utövade jag världshistorien längsta snooz. Jag fick inte nog av knappen och sängen var så varm och mysig. Ville inte alls upp efter 3 timmars sömn.
Men, idag var det grupparbete och jag, Elin och Ida hade bestämt träff i skolan kl 9 sharp. Så det var bara att häva sig upp och sätta på plattången och the voice och sen dansa på sig dagens outfit.
På tal om Dagens Outfit så kan jag tyvärr inte lägga upp någon bild. Igår när jag kom hem från O gjorde jag den fullkomligt skräckinjagande upptäckten att jag glömt kameran hos honom. Den innehåller ett urvalsarkiv av bilder från snart 1 år tillbaka och jag vill inte att O ser dem. X är med på x antal bilder och det känns inte kul att O ska se dem. För jag utgår från att han kollat. Jag hade ju lätt gjort det. Men jag ska få den imorgon och då ska jag grundligt gå igenom den och se ifall jag bör vara orolig.
Hur som haver så var vi i skolan idag och vi fick ihop en enkät som vi ska be folk på stan att svara på. Jag har redan intervjuat Karin, sös och mamma så jag har bara 47 personer kvar. Ring om ni vill medverka. Enda kravet är att ni använder smink.
Jag gillar verkligen min klass. Jag vet att några av er kikar in här ibland så ta åt er! Ni är jättemysiga och jag trivs som bara den med er. Ska bli en grym julfest den 8 dec. (Har jag fel på datumet får ni gärna kommentera detta inlägget så att jag inte dyker upp glöggberusad med en tomteluva på sne på fel dag. Tro mig- det kan hända).
Ida, Elin och jag satt och försökte vara kreativa men det spårar lätt in på privatlivet istället med allt vad det innebär. Idag pratade vi ekonomi vilket ledde till att Elin drömde sig bort till lyxrestauranger. Jag kontrade med att jag faktiskt iunnat mig ett besök på pizza hut häromdagen men Elin tyckte inte att det platsade i kategorin för lyxrestaurang. Jaja, det kan disskuteras.
Efter lunch rusade jag iväg till Cubus för att tjäna in till ett riktigt lyxrestaurang besök. Jobbade inte så många timmar men det blir i allafall några extra mynt i kassan och det är alltid välkommet!
Nu blev klockan sådär mycket igen och jag måste ringa karin för hon börjar jobba om en halvtimme och jag måste nattas av henne om jag ska sova gott.
Har varit lite seg med uppdateringen men ni får stå ut;)
Fram och tillbaka. Tillbaka och fram.
Ungefär 3 minuter efter att jag skrivit tidigare inlägg ringde min mobil. Cubus Nordstan.
Svara. Svara inte. Svara...Ja, Maja, nu svarar du!
Jag svarade och jag fick boka en biljett tillbaks till götet omgående för att jobba 10-18 på torsdagen. Kändes lite surt att jag precis satt mig på tåget och nu bara skulle få en natt hos mamma o pappa men i den stunden kändes det som att jag skulle kunna åka tåg hela natten bara för att slippa sova ensam i min lägenhet. Och det gick bra att ta tåget på morgonen och det var riktigt kul att jobba. Har faktiskt saknat det. Jobbade igår med och på måndag ska jag dit igen, direkt efter skolan. Fullt ös. Älskar det. Desto snabbare tempo, desto mindre tid för tankeverksamhet.
Tyvärr hinner tankarna ibland ifatt ändå. När man står i duschen eller väntar på spårvagnen eller gör andra sega saker. Då brukar jag sjunga högt och falskt. Ju högre jag sjunger desto mindre hör jag alla as jobbiga tankar. Jag skiter i om folk tittar eller om grannar väcks. Jag tänker sjunga tills glasrutor spricker om det är vad som krävs.
Jaja. Nog om det. Jag är inte på topp helt enkellt. Men är hemma i tryggheten iallafall med karin på minutavstånd och mamma och pappa på nedervåningen. Känns bra.
Var jättemysigt igår med. Julia messade och sa att hon kunde hämta mig på stationen och det kändes så skönt. Blev så glad. Hon är verkligen en pärla. Blev idol och spel hos Marie,aka födelsedagsgrisen. Vi blev rent svettiga av spelet. Mitt lag vann stort och dem andra var lite dåliga förlorare och kunde inte hantera att vi faktiskt var bättre. Men det är sånt man får lära sig att leva med när man ofta vinner som jag faktiskt gör. Man får faktiskt ha lite distans till det här med spel... vissa tar det verkligen på blodigt allvar!
Idag har jag vart inne i stan och fikat med mamma och lillsös. Var mysigt och gott. Nu är dem ute i skogen och plockar svamp men jag kan inte ens hitta rätt i mig själv så jag såg ingen mening med att hitta rätt i mossan. Hade troligen slutat med att jag haft korgen full av vitprickiga, röda svampar.
Kaos inne. Kaos ute.
